En av sommarens sista, skälvande dagar kommer jag ut ur garderoben.
Ja, det är knappt att jag kommer ut, för efter att jag kämpade mig in har jag väl därinne flyttat runt klädhögar så att de fyller halva dörrhålet.
Slängas-högen är oroväckande låg, medan sparas-högen svajar på betänklig höjd.
Det finns ju så många skäl att spara! Den gamla bungy jump-t-shirten påminner om ungdomens resa till Australien. Barnens gamla sparkdräkter kommer ju att vara perfekt retro lagom till barnbarnen och kavajen med rejäla axelvaddar var alldeles för dyr på 90-talet för att hivas.
Hittar däremot annat som borde kunna skeppas direkt till tyginsamlingen i mina ögon.
Hojtar på maken. "Hur många gamla tröjor ska du ha kvar egentligen? 30? 40?"
"Bra att ha om jag ska måla", lyder svaret.
Men hur ofta målar man egentligen? Ahh, skulle gärna lägga två tredjedelar i den påvra slängas-högen.
Återgår till mina egna kläder och fortsätter att fint vika urtvättade gravidtröjor, illasittande klänningar från 25 år tillbaka och fula, men lite roliga strumpyxor. Sparas? Naturligtvis.
Vackra minnen, kanske döttrarna vill ärva nåt (snarare NOT).
Men om inte annat – kan ju vara bra att ha när jag ska måla.