Anette får pris för god handledning
Personalen på intensivvårdsavdelningen/anestesin på Nyköpings lasarett säger att de är mycket stolta över att ha en så bra medarbetare som undersköterskan Anette Andersson.
Just nu skolar hon under fem veckor in fyra nya undersköterskor från andra avdelningar i intensivvård. De ska ersätta iva-undersköterskor, eftersom dessa gått vidare till sjuksköterskeutbildning.
Född i Flen är stipendiaten. Hon bodde först i Nyköping och flyttade sedan till Oxelösund. För 32 år sedan började hon arbeta på Nyköpings lasarett, de första fem åren på långvården. På iva har hon varit i 27 år.
För Anette har det alltid varit självklart att arbeta inom vården. Hon tycker om att jobba med människor och finner att det gått bra att kombinera yrket med att ha familj.
Dottern har gått samma väg, så tydligen har hon inte blivit avskräckt.
Arbetet på en intensivvårdsavdelning innebär väl att befinna sig mitt i dramatiken?
Alla tror det. Ibland kan det vara så men inte alltid. Men det är mycket intressant.
Intensivvården servar kirurgen, medicinen, ortopedin och gynekologin. Till iva kommer svåra trafikolycksfall och hjärtinfarkter.
Numera framhålls behovet av avlastningssamtal för personal som hanterar svåra saker i tjänsten.
Är det något som intensivvårdspersonal behöver?
Om det händer något speciellt pratar vi igenom det i personalgruppen. För de anhöriga finns kuratorer och präster.
Under Anettes 27 år inom intensivvård har det skett stora förändringar. Det har blivit mer teknik och fler maskiner. För dessa får personalen givetvis fortbildning.
Man får inte glömma patienten bland alla maskiner, säger Anette.
Genomströmningstakten för patienter har blivit snabbare. Ibland ligger de bara i ett dygn på iva. Men det inträffar också att patienter vårdas där i flera månader.
Iva tycks vara en trivsam arbetsplats, för många i personalen har liksom Anette arbetat där i många år.
Så jobbar vi med nyheter