Anita har Strindberg i bagaget
Med Strindberg, Lagerlöf och Söderberg i bagaget reser skådespelerskan Anita Wall landet runt. I helgen är det Nyköpingsborna tur att bjudas in till hennes litterära salong.
Bra texter är det viktigaste av allt, säger Anita Wall med övertygelse i rösten.
Som skådespelerska, med flera decennier på Dramaten bakom sig, borde hon ju veta den saken. Och som kringresande salongsvärdinna har hon nu för frösta gången möjlighet att välja sina texter själv.
Jag har förberett ett antal noveller och monologer som jag kan välja mellan, men jag har alltid med något av August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. De är de största författarna, tycker jag.
Anita Wall har turnerat runt om i Sverige med sina litterära salonger sedan hon pensionerades från Dramaten för två år sedan. En pensionering som inte var frivillig och som fick henne att gå ut i pressen och annonsera efter jobb. Anita Wall är fortfarande upprörd när hon talar om det.
De som är i min ålder eller äldre tvingades gå i pension redan som 59-åringar. Det kallades naturlig avgång, men jag tyckte att det kändes jävligt onaturligt. I dag får skådespelare jobba till 67 som alla andra. Det betyder att de kan få ihop til en riktig pension. Själv kommer jag aldrig att kunna leva på min pension, utan måste jobba extra.
Som kvinna och fyllda 60 är det dessutom särskilt svårt att få roller, konstaterar Anita Wall. Trots att bristen på bra kvinnoroller för äldre skådespelare varit känd i åratal, händer ingenting.
Det behövs helt enkelt fler kvinnliga dramatiker!
Men att resa runt som litterär salongsvärdinna är ett jobb som Anita Wall gillar skarpt. Det är en speciell känsla att bara ha sig själv att lita på och att få ögonkontakt med publiken.
Anita Wall har lagt upp sitt program utan regissör, improviserar när det behövs och förlitar sig på bra texter och erfarenheterna från ett långt yrkesliv. Att resa runt i Sverige är också kul.
Särskilt när man kommer till så fina teatrar som den i Nyköping. Den är verkligen jättesöt. Jag minns att jag var här nån gång i slutet av 50-talet och spelade Agatha Christies Spindelnätet. Det var innan jag kom in på Dramatens elevskola.
Hela hösten ska hon nu turnera runt i landet med sina noveller. Och även om Anita Wall kallar sig själv hemmagris så tycker hon att hotellivet är okej, så länge hon har en bra bok i väskan. Gärna något av Strindberg.
Han är nog min favorit. Och hans pjäser är roliga att spela också. Han är så fruktansvärt modern!
Så jobbar vi med nyheter