Anmärkningsvärt klavertramp i Nacka

Samhället beskylls, ibland med rätta ibland i form av moralpanik, för att vara extremt sexualiserat eller låt oss kalla det sexfixerat. Det må gälla ett ytterligt snävt fokus på kroppsidealet, endimensionerade dokusåpor i TV, internet- aktiviteter eller ungdomsmagasin med tekniska tips för diverse sexuella aktiviteter. En del problem är mer allvarliga än andra.

Gårdagens uppmärksammade skandal där sexåringar i Nacka, i ett teaterprojekt lett av Dramatiska institutet och Teaterhögskolan, filmats medan de fick ta del av en novell med grova pornografiska inslag, tar dock priset. Det är så anmärkningsvärt att man nästan glömmer bort att det rör sig om en enstaka händelse. Det räcker ju med att erinra om FN:s barnkonventions artikel 3, om att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet, för att illustrera det grundläggande tankefelet. Här verkar barnens bästa inte ens ha varit föremål för diskussion förrän det var för sent.

Det är dock inte fel att prata med barn om ämnen som sex och sexualitet. Barn lever sina liv i en vuxen omgivning och det går inte och är inte heller önskvärt att avskärma dem från det samhälle som de är en del av. Barn är nyfikna varelser. De är ivriga att ta intryck av sin omvärld och lära sig dess hemligheter och förstå dess uppförandekoder. Det är en del av vägen till vuxenlivet. Men den vägen tar tid i anspråk och det måste åligga vuxensamhället att inte stressa fram den resan. Detta torde inte vara politiskt kontroversiellt eller partiskiljande.
Det gäller däremot att vara vaksam på de tillfällen när barn likställs med vuxna i samhällets ögon. När enstaka övertramp verkar övergå i tendenser och så småningom praxis. När ett barn förväntas bära samma ansvar som en vuxen och ha samma eller jämförbara skyldigheter utan att vara myndig.
Vi har den senaste tiden inte minst kunnat följa debatten kring ett uppmärksammat rättsfall i Motala. Där har en 13-åring utsatts för sexuella övergrepp, men enligt domen verkar barnets agerande ha bedömts utifrån de referensramar en vuxen förväntas ha. Barnkonventionen värnar varje barns rätt att vara just barn och tillförsäkras en någorlunda trygg uppväxt. Som barn och minderåriga deltar de i vardagen på sina premisser och det är vuxenvärldens ansvar och skyldighet att både värna och respektera det.