Kakelugnar, högt i tak och fina trädetaljer vart än ögat ser. SN får en generös guidning på gården där familjen Lifvenhage bor granne med Södertuna slott.
– Vi hade Moderaternas sommarfest här. Bor man så fint och stort som vi har tur att göra, så finns det ingen anledning att inte låta fler ta del av huset, säger Ann-Sofie Lifvenhage.
Vi slår oss ner i det välstädade köket där Edsbackakockens kokbok står framme.
– Peter är gourmetkocken för jag har inte så många avancerade paradrätter, erkänner kommunalrådet.
Som infödd Gnestabo bodde hon på övervåningen i ett hus tillsammans med lillebror och föräldrar medan farmor och farfar bodde på undervåningen.
Två människor som har varit oerhört viktiga i hennes liv. På farfars mekaniska verkstad BeJi i Gnesta lärde hon sig som 14-åring att svetsa holkarna på motorblocken till Scania.
– Det var bara män som jobbade där, tungt och skitigt. Det var kul med det sociala på rasterna men när jag slipat 500 motorblockklossar så visste jag tidigt, att det här vill jag inte syssla med resten av livet.
– För mig har det aldrig varit någon gräns mellan jobb och fritid.
– Ett samhälle blir ju inte bättre än det som alla bidrar med. Att tro att någon annan ska göra, det funkar inte. Så byggs inte samhällen. Alla bidrar men på olika sätt.
Lifvenhage är en person som gör. Häromåret var det hon som ryckte ut en sen helgkväll för att slå på strålkastarna (som någon glömt bort) när ungdomarna skulle spela fotboll en mörk kväll.
Efter teknisk linje på gymnasium i Södertälje blev det lärarhögskolan följt av 15 år som lärare i fysik och matematik på Frejaskolan.
Vägen till politiken gick via idrotten och inte MUF. Som ordförande i innebandysektionen i IFK Gnesta i mitten av 1990-talet så hänvisades det ofta till politiken när något inte gick som det skulle.
– I princip varje möte lät så, och det fick mig att tänka att det här måste ju gå att göra något åt.
Ann-Sofie Lifvenhage frågade sig fram för att lära och blev väl omhändertagen av moderaterna där de flesta var betydligt äldre.
– Känslan var nästan att de suttit och väntat på någon som jag. Så det var lätt och roligt att engagera sig. Inga knivar i ryggen eller problem för att jag var en tjej som tog för mig.
Efter lärorika gruppmöten så klev hon in i servicenämnden med ansvar för VA.-frågor. Därefter blev det fullmäktiguppdrag. Resten är historia i kommunen där de två största partierna har delat upp makten mellan sig. Kritiker menar att det kompromissats för mycket, enbart för att få behålla makten.
Ideologin finns på riksplanet på ett helt annat sätt, hävdar Lifvenhage, som menar att det är lättare med personval i kommunerna och att med ett bra samtalsklimat kan man göra stordåd.
– Det gäller att vara strategiskt skicklig i att hitta gemensamma nämnare. Skapa majoritet för att kunna göra. Jämka lite sedan är det helt krasst upp till gruppen att bestämma vad alternativet blir.
Hon menar att kollegan Johan Rocklind (S) och hon kompletterar varandra som kommunalråd i Gnesta.
– Johan är en fena på att skriva och har otrolig koll på lagar och regler medan jag älskar att vara ute bland folk, samtala och göra.
– Ingen av oss är den stridslystna typen, det är någon typ av terrorbalans. Under förra mandatperioden fann vi varandra kring de stora frågorna som byggandet och VA-inventeringen.
Men det finns väl fortfarande rent ideologiska skillnader mellan er?
– Den väg jag hade velat gå handlar om att jag gärna hade sett fler privata aktörer inom skola och hemtjänst exempelvis.
Under året som gått har Gnestamoderaterna gjort en kovändning kring frågan om att låta de unga ensamkommande få stanna i kommunen, vilket partiet nobbade stenhårt till en början.
Men inte enligt Lifvenhage:
– Det vi inte kunde tänka oss var att kommunen skulle fixa rubbet med bostäder när 5 000 pers står i bostadskö. Det är inte rimligt att låta någon gå före.
– Så nu är det upp till individen att göra jobbet för att ta sig framåt.
M kräver fortfarande sänkta skatter för "det ska löna sig att jobba. och kommunen kan hämta hem pengar genom att göra saker smartare",
Ann-Sofie Lifvenhage vill fortsätta styra Gnesta med det moderata laget hon har men även hitta bra samarbetspartners.
Sverigedemokraterna?
– För mig handlar det om att få igenom mest politik. SD och M står långt ifrån varandra i vissa frågor på samma sätt som V och M står långt ifrån varandra i vissa frågor. Jag kommer att försöka hitta samarbetspartners där vi tycker så lika som möjligt för att få igenom så mycket som möjligt för Gnestas utveckling.
Vad är du mest stolt över att ha uträttat under mandatperioden?
– Jag är mest stolt över att man kan göra skillnad. Om man bestämmer sig så går det att göra upp en målbild och få med sig tillräckligt många för att sedan få igenom det man vill.
Samtidigt lyfter hon upp att det nu är ordning och reda i kommun och att man gör mer för pengarna.
– Rondellen vid Stopp, fler bostäder och bostadsområden. När jag var liten fick jag inte cykla vid Frönäs där badet ligger idag. Mamma och pappa tyckte området var för läskigt så jag fick cykla runt, säger Ann-Sofie Lifvenhage vars 14-åring inte heller får cykla själv på den hårt trafikerade Mariefredsvägen.
Riksdagsplats hägrar och din kompis Ulf kan ge dig en ministerpost i en eventuell regering. Vilken fråga vill du då ansvara för?
– Utbildning givetvis. Men jag kan även tänka mig att bli infrastrukturminister därför att jag ser hur extremt viktig kommunikationerna är för att vi ska kunna underlätta folks vardagspussel för att jobba och plugga. Det är oerhört viktigt för mig att vi jobbar.
Som representant i kollektivtrafikmyndighetens styrelse och beredningen för infrastrukturplan i länet, så har hon ofta påtalat vikten av bra kommunikationsmöjligheter.
På frågan om olika förebilder nämner hon Petter Stordalens hustru (Gunhild) som kämpat i motvind för sitt liv som dödssjuk.
– Hennes livsöde är fascinerande, mitt i allt det hemska så är hon dedikerad en livsuppgift och gör allt för att nå dit. Det går att dra en parallell till politiken där man jobbar i fyraårscykler.
– 10 september vet jag inte om jag har ett jobb att gå till men det gäller att prestera fram till dess.