Anna sköter om eleverna
Barnen är så himmelens härligt ärliga. De kan berätta vad som helst för mig, de vet att jag har tystnadsplikt, säger hon.
Fast det är en balansgång, hon säger att det är lite svårt att veta exakt hur mycket kompis hon kan visa att hon är med barnen ute i korridorerna. Det får inte verka som att de springer till henne för ofta, det kan vara känsligt.
I 22 år har Anna arbetat inom vården, först som undersköterska och sedan som sjuksköterska. Nästan utan avbrott.
När jag var 18 sa jag upp mig, sålde bilen och köpte en enkel biljett till USA där jag jobbade som au pair. Det var väl en försenad tonårsrevolt, men jag behövde komma iväg.
När hon kom tillbaka till Sverige igen efter ett halvår ville hon börja jobba i vårdyrket igen. Rehabiliteringsavdelningen och ambulansen på Nyköpings lasarett och Tallhöjdens sjukhem i Nyköping är några av de arbetsplatser hon har varit på. Och det är alla möten med människor som gjort att hon stannat kvar i yrket, hon trivs mycket bra.
När jag gick i trean och hemsyster kom hem till oss för att ta blodprover bestämde jag mig för att bli sjuksköterska. Det var spännande med den bruna väskan som hon hade en massa saker i.
Anna köpte hus för nio år sedan för att hon ville ge sin dotter en trygg uppväxt. När tillfälle finns jobbar hon extra, så att hon och dottern kan resa iväg på semester åtminstone en gång om året.
Ibland är jag lite trött på att vara mappa. Jag är trött på ansvaret, inte på min dotter.
Att vara ensamstående mamma tar mycket tid i anspråk och det är många beslut som ska prioriteras. Även om Anna önskar sig en helg på en öde ö i lugn och ro, tror hon inte att hon skulle kunna koppla av. Hon berättar att hon nästan klättrar på väggarna om dottern är borta någon dag, eftersom de alltid är tillsammans.
Jag har henne bara till låns i 15 år, jag vill ge henne ett bra liv.
Fast när dottern en dag är utflugen kanhända att Anna tar sig en avstickare till Spanien för att jobba. Kanske på sin 400-kubiks motorcykel.
Så jobbar vi med nyheter