Annas konst ska få människor att må bra
Det var en riktig utmaning för konstnären Anna Berglind att ta sig an lasarettets nyrenoverade delar i Nyköping. Efter två års arbete finns resultatet på plats.
Jag började skissa för två år sedan och lämnade in förslag. Jag funderar ofta över ljuset, det är en viktig del i tillvaron, det är sällan vi reflekterar över det. Därför heter också konstverken En ljus idé, berättar Anna Berglind.
Anna har arbetat med att förkroppsliga ljuset och gjort en egen karaktär av varje avdelning. Det finns inga förbindelsepunkter mellan mammografi och vågor i blästrat glas eller geriatrik och cirklar. Nej, Anna har gått på känsla och skapat ljusprojektioner på plexiglasskiva på plan tolv, som ett flygande ark.
Den ska vara som en rörelse, som ett minnesark med noteringar som alla gör.
På dörren flyger en slända i blästrat glas. Den symboliserar att inget vara för evigt, tidens gång. Till det har hon gjort ringar på vattnet.
Jag vill fånga det som är nu och bara just nu. Inget är väl mer så än ringar på vattnet?
Vatten och ljus hör samman, menar Anna. Förhoppningsvis kan hennes konstverk få betraktaren att stanna till. Men det handlar också om att göra en harmonisk miljö för tillfrisknande och lugn.
Jag tror att konstverken kan inspirera och bygga en bro mellan sig och betraktaren. Den här miljön passar i hög hastighet, för någon som bara passerar förbi. Konsten är självklart dekorativ också.
Temat är detsamma genom alla de sju våningsplanen som Anna har utsmyckat. Det är i hallarna som hennes konstverk finns, inne på avdelningarna finns det konst av andra konstnärer. Anna har använt olika tekniker, på våningsplan tio finns det en mindre ljusprojektion och en tavla med glasfusing, där hon har smält samman glas och metall i över 700 graders värme. Resultatet är en guldig, skimrande glasyta. Hon har också rostat plåt för att få den rätta finishen.
Det har varit ett intensivt arbete, jag hann nästan inte klart med rostningen av plåtarna förrän det var dags för invigningen i oktober. Jag blir lite av en specialist på det ena och det andra när jag testar på så här.
Hur är det att göra konst som är offentlig?
Det ställer vissa krav på konsten. Det är jättespännande att utveckla bilder som ska fungera i en vardagsmiljö. Till exempel är det viktigt att tänka på att konstverket fångas upp och blir synligt, ibland ska det skapa riktmärken. Och så ska det kanske vara dekorativt samtidigt som min personliga prägel ska finnas med så att folk känner igen att det är jag som har gjort konsten.
Anna har inga problem med att hennes offentliga konst är något som folk ser i förbifarten och kanske inte tänker så mycket på. Tvärtom verkar offentlig konst vara något hon brinner för.
På ett galleri är det ju ingen som står och tittar på varje konstverk i femtio minuter, utan man ögnar ju och fastnar vid något. Jag tycker att kulturen ska vara något som är tillgängligt för alla, även på sjukhus och andra offentliga miljöer. Det får inte bara vara en liten grupp människor som går till gallerier som får se konsten. Det är en mänsklig rättighet att ha det fint omkring sig, även på sjukhus.
Så jobbar vi med nyheter