SSAB är den enskilt största utsläpparen av koldioxid i Sverige. Anläggningen i Oxelösund är god tvåa efter den i Luleå. Så när EU beslutar om utsläppsminskningar med 80 procent till 2050 och Sverige med minskningar på 85 procent om mindre än trettio år blir det en stor utmaning, som Jacob Sandberg uttrycker det.
– Om vi inte gör något till 2045 står vi för hälften av alla utsläpp i Sverige. Det kommer inte att gå, sade han när han presenterade de nya planerna för SN på måndagen.
Framtiden för metallurgin i Oxelösund har utretts flera gånger tidigare. Varje gång har det landat i att masugnstekniken – med alla utsläpp – har varit mest ekonomisk försvarbar. Men i en tid där alltfler politiker talar om att utsläppen måste minska ökar risken för att det kommer att bli väldigt dyrt att fortsätta släppa ut koldioxid.
Och det är en nyckelfråga. I EU:s handelssystem med utsläppsrätter har generösa kvoter tidigare lett till mycket låga priser på koldioxid. Men om utsläppshandeln lyckas hålla priserna på en högre nivå, så kommer det att öka SSAB:s och andra stålbolags intresse för att hitta alternativ.
Att bara gå över till skrotbaserad stålproduktion ger inte något nytt fossilfritt stål. Men förra året inledde SSAB tillsammans med Vattenfall och LKAB ett forskningsprojekt för att ta reda på om det går att ersätta kolet med vätgas. Något som skulle ge utsläpp av vatten i stället för koldioxid. Ett osäkert projekt som kommer att dröja länge. Men om det blir verklighet skulle den traditionella masugnstekniken vara stendöd.
Och den dagen, om den kommer, skulle Oxelösund i stället stå redo för fossilfri stålproduktion om omställningen som ska utredas drivs igenom.