Den varma sommaren innehöll kalla besked för 20-åriga Sofia Widerstedt. Hon lider av EDS och har svårt att gå längre sträckor, men uppfyllde inte kraven från lanstinget för att få en efterlängtad elrullstol.
När SN berättade om Sofias öde blev paret Österberg i Vagnhärad berörda. "De känns så orättvist att en ung tjej ska ha det så här" sa de då och startade Facebookgruppen "Hjälp Sofia".
Gruppen fick 125 medlemmar i takt med att pengarna tickade in från privatpersoner och företag. Och den femte september rullades en trehjulig, blå scooter in på grusgången till Sofia Widerstedts hus.
– Det var overkligt, att alla gjorde det här för mig. Det känns som sånt som bara händer andra. Jag är jättetacksam, säger Sofia.
Hennes sjukdom, EDS, eller Elder Dahlos Syndrom är en bindvävssjukdom som påverkar hela kroppen. Symtomen kan skilja från person till person, men för Sofia har den slagit mot lederna som enkelt hoppar ur led. Samtidigt har hon kronisk värk. Därför har hon svårt att ta sig långa sträckor till fots, överanstränger hon sig blir hon trött och kan få ligga till sängs med smärta i flera dagar.
Så scootern underlättar vardagen för Sofia som bor utanför Tystberga i kuperad idyll - en mardröm att promenera i med Sofias symtom.
– Nu kommer jag ut lite mer, kan gå ut med hundarna och så, säger Sofia.
Att det inte blev insamlat till någon rullstol har att göra med priset, bara hjulen till en eldriven rullstol kostar 50 000 kronor.
– Jag är jätteglad för scootern. Men samtidig, jag känner mig besviken och nästan irriterad att det inte hände något mer från lanstinget efter allt som varit. De var väl glada att de slapp betala, säger Sofia.
Nu har Sofia fått ett andra avslag från lanstinget. Det senaste beslutet går inte att överklaga, men Sofia ska ansöka igen.
– Det måste jag, jag är orolig för man blir snabbt sämre om man inte får de hjälpmedel man behöver.
Linnéa Bock på som är enhetschef på KommunRehab förklarade för SN i somras att de hela tiden arbetar får att få fram hjälpmedel så snabbt som möjligt.
– Men Sofia har gångförmåga upp till två kilometer och vi har vissa ramar att hålla oss inom, sa hon då.
Men nu har framtiden flera ljuspunkter för Sofia. Hon har börjat ta körkort och har nya planer för yrkeslivet eftersom sjukdomen stoppar henne från att arbeta som hunsfrissör.
– Men jag funderar på att starta en kennel.