Arbetsförmågan varierar
Ulf R Johansson har ett högt tonläge i sitt angrepp på Försäkringskassan i SN den 6 maj. Trots det osakliga innehållet finns det anledning att klargöra ett grundläggande missförstånd som går igen i insändaren. Försäkringskassans uppdrag är att utreda och besluta om rätten till sjukpenning. Avgörande för om man ska få sjukpenning eller inte är arbetsförmågan.
I första hand bedöms arbetsförmågan mot det egna arbetet och de arbetsuppgifter som ingår där. Man undersöker förutsättningar för att anpassa arbetsuppgifterna eller byta arbete internt. I andra fall prövas arbetsförmågan mot andra på arbetsmarknaden förekommande arbeten.
För den som är arbetslös sker en bedömning direkt mot på arbetsmarknaden vanligen förekommande arbeten. Det betyder att det faktum att man inte har något arbete att gå tillbaka till alltså inte i sig är skäl för att gå kvar med sjukpenning. Det är när man saknar arbetsförmåga man har rätt till sjukpenning. Det är lätt att inse att alla sjukdomar inte resulterar i nedsatt arbetsförmåga. Ett exempel är att det går att klara vissa arbetsuppgifter, om man har brutit benet. Arbetsförmågan är relativ till de uppgifter som man har att utföra.
Försäkringskassans roll är också att samordna insatser för att man ska kunna återvända till arbetet. För den som har arbete har arbetsgivaren förstahandsansvaret för att man ska kunna komma tillbaka till arbetet. För den som är arbetslös ska försäkringskassan samverka med arbetsförmedlingen för att underlätta vägen tillbaka till arbete.
Anna-Lena Karlsson
verksamhetschef processen åtgärder mot ohälsa
Försäkringskassan Södermanland
Så jobbar vi med nyheter