– Fotar du för en blogg eller så?
Frågan dök upp under påskhelgen när jag jobbade. Runtkånkandes med diverse kameragrejer och med en kaffemugg i papp i handen stod jag lite förvånad framför en snubbe i 40-årsåldern med kepsen bak och fram. Jag började i mitt stilla sinne undra hur många gånger jag fått den frågan, och hur många gånger mina äldre manliga kollegor fått den frågan. (Det har visat sig att de inte har fått den frågan - någonsin.) Missförstå mig rätt, det är inget fel att fota för en blogg. Men sättet frågan levererades på var allt annat än snyggt.
Jag höll god min. Sa att nej, jag fotar inte för en blogg, jag har en uppdragsgivare. Orkade inte riktigt ha någon utläggning. Tystnad. Några minuter senare:
– Jag brukar stå lite mer där, då får jag bra bilder. Kepssnubben pekade på en plats. Jag tackade för tipset artigt men rörde mig inte. Alla har sina favoritvinklar - så är det bara. Man får utgå från att alla med en kamera har någon slags idé med vad de vill ha med sig för bilder från platsen de befinner sig på - oavsett kön och ålder. Det är tystnad igen. Sen får jag en lång utläggning av kepssnubben om allt han fotat och allt han gjort. Jag nickar lite bekräftande för att vara trevlig. Man ska vara trevlig. Tystnad igen.
– Får du några bra bilder då tjejen? Du kan ju kanske höja iso-talet? tipsar kepsmannen. Där står jag med en grym sportkamera med ett grymt objektiv och med rätt många års erfarenhet i ryggen trots jag inte för så länge sen fick visa leg när jag skulle gå in på en pub där det var 18-årsgräns. Jag svarar samtidigt som jag visar i kameran:
– Nä, mest bara skit i dag faktiskt.
Kepskillen blir tyst när han tittar på bilderna, tittar på mig förvånad och utbrister:
– Oj. Det där är ju fan grymt.
Året är 2018, #metoo-rörelsen är färsk men ändå underskattas tjejers färdigheter och potential dagligen. Sluta med det.