Så ni som händelsevis missat alla skriverier om "Återträffen" gör faktiskt bäst i att sluta läsa här och genast beställa en biobiljett. För det här en film ni inte vill gå miste om.
Och ni som nu läser vidare har väl redan koll på historien bakom "Återträffen". Hur Anna Odell — mobbad under hela skoltiden — inte blev bjuden när hennes gamla högstadieklass sågs igen efter 20 år, och hur hon i stället valde att iscensätta en fiktiv klassfest där hon konfronterade plågoandarna. I del två ringer hon sedan upp de gamla klasskamraterna och ber dem kommentera filmen.
Själv hade jag inte läst en rad om "Återträffen" när jag såg den på en pressvisning i augusti och de 90 minuterna i den biofåtöljen hör till de mest plågsamma och skakande jag upplevt. Jag trodde länge att jag såg någon slags halvdokumentär och att Anna Odell verkligen stått inför sin gamla skolklass och hållit det uppriktiga talet till dem om hur den unga Anna uppfattat sin skoltid.
Anklagelserna är inte vad de nostalgiskt festande före detta klasskompisarna tänkt sig. De vill ju bara partaja med sina gamla bästisar, flirta lite med högstadiekärleken och ha kul. Och så kommer den där konstiga tjejen som de nästan glömt bort och påstår att hon varit mobbad av dem i nio långa år. Somliga blir aggressiva. Andra försöker urskulda sig: "Vi var ju bara barn".
"Återträffen" är absolut årets bästa svenska film. Men sin blandning av fiktion och verklighet blir den till en insiktsfull och stark skildring av hur mobbning och hierarkier fungerar, men tvingar också tittaren till självrannsakan. Det är omöjligt att inte leta långt bak i minnet och fundera: Var jag alltid så schysst mot alla under de där gräsliga högstadieåren?
Anna Odell spelar sig själv med en imponerande självklarhet; hon är ju inte skådespelare utan konstnär. Berör starkt gör också Henrik Norlén som gestaltar den värsta av plågoandarna. När Odell i filmens andra del konfronterar honom utanför porten till hans hus rämnar vuxenfernissan och den femtonårige mobbaren lyser igenom. Det är oerhört obehagligt och nästan outhärdligt.