Årets första pulkaåk

Året första pulkatur i slutet av januari. Ja, varför inte? En skön vintereftermiddag har Daniel Svensson från Nyköping stämt träff med två kompisar. Nu ska vallarna vid Nyköpingshus och inte minst pulkan som inte använts sen i fjol, få visa vad den går för. Eftermiddagen är tidig och kompisarna verkar lite sena.
Daniel går i sjuan på Östra skolan och egentligen slutar han tre på onsdagar, men i dag har klassen fått sluta tidigare, redan kvart i två. Det är Förintelsens minnesdag och därför har de haft temadag. De har tittat på film, haft undervisning och arbetat med en plansch.
Det var intressant, säger Daniel.
Han har lite svårt att finna orden när han ska beskriva dagen.
Det var roligt, men ändå inte roligt. Det är viktigt att veta.

Efter en stund dyker två kompisar upp. Ynglingar i samma ålder som Daniel. Vad gör du, skorrar de med målbrottsröst. Nu kör vi, säger de och går i förväg mot backen som är alldeles tom. Konstigt nog. Den ser ut att vara en toppenpulkabacke.
Det är lite tidigt på dagen, förklarar Daniel.
Daniels största intresse är musik. Han spelar piano. Har gjort det sedan han gick i tredje klass. En gång i veckan får han en kvarts lektion genom kommunala musikskolan på Tonborgen.
Det räcker för att få sin läxa.
Desto mer tid av träning blir det hemma. I takt med att han blir allt duktigare, blir det roligare att öva. I söndags satt han två timmar bakom pianot.
Jag börjar lära mig ganska mycket.

Tack vare den kommunala musikskolan har åtskilliga svenska skolbarn börjat spela ett instrument. Många tröttnar någon gång på högstadiet.
Man måste verkligen gilla det om man ska fortsätta.
Daniel har inga planer på att sluta. Inte nu när han börjar kunna spela stycken av favoriten Bach.
Så blir det äntligen dags att bestiga Nyköpings vallar.
Årets första tur, ropar Daniel innan han kastar sig ut för branten.