Konstnärskapet började egentligen med keramik.
– Men det var en så himla långsam process att jag bestämde mig för att släppa keramiken och bara jobba med skulptur. Om det var någon tidsvinst? Knappast, ha, ha, men skulptur är mycket roligare!
Gunnar Carl Nilsson ägnade måndagen åt att få alla skulpturer på plats inne i biblioteket i Culturum.
En del bronsskulpturer har fått följa med, med majoriteten av konstverken är av järn. Rostig sådan.
– Vi är för det mesta vana att se järn som lackats och rostskyddats och som sedan målats i alla möjliga färger. Jag är motståndare till allt som är konstlat, både på människor och i livet i stort. Rost för mig är som ett universum, det är järnets enda naturliga färg, allt annat är make up, säger konstnären som tidigare i år utsågs till årets Sörmlandskonstnär av Konstfrämjandet i Sörmland.
Formspråket är stramt och närmast arkitektoniskt. En återkommande form är trappan, som kommit att bli lite av Nilssons signum.
– De är så symboliska, går man i en trapp är man på väg någonstans. Just att vara det är en av de viktigaste egenskaperna när det gäller allt från tankar till kroppens rörelse. Det gäller att inte stelna och fastna i gamla mönster och tankegångar, säger han.
En del trappor leder rakt in i väggen, som verket med det passande namnet ”Gå in i väggen”. En annan leder till ett litet rött hus med hjärta.
– Livet kan vara ett jädra motlut, trappor går ju även nedåt. Huset med hjärtat symboliserar kärleken, vägen dit kan vara mödosam, men alltid värd att gå om den leder till just kärlek.
Vintern innebär mer tid i ateljén för konstnären som redan nästa år återkommer till östra Sörmland och som bland annat finns representerad i Stjärnholms skulpturpark, med verket ”Pärleporten”.
– Jag kommer att vara med på den nya Skulpturfestivalen och ställa ut inne i Oxelösund. Exakt vad det blir är ännu så länge hemligt, men det kommer bli stort, säger Gunnar Carl Nilsson.
Utställningen i Culturum pågår till den 2 december.