För någon som alltid har sett sig själv som en "text-lirare" är ett stipendium som delas ut "för sångbar dikt eller tonsättning av dikter" inget litet erkännande. På tisdagen blev det känt att Stefan Sundström tilldelas årets Taubestipendium.
– Jag kan väl inte kalla mig hans arvtagare direkt, men jag känner att jag är en gren på samma träd. Det finns en del av en nordisk vistradition i det jag gör, säger Stefan Sundström i telefon från Orust, där han börjar vakna till efter gårdagens spelning.
Arbetet med skivan "Nu var det 2014" som kom i våras blev ett kliv in i verkligheten för Stefan Sundström. De senaste åren har han tillbringat mycket av sin tid i Nordnorge och ägnat sig åt fiske i ett landskap som han blev blixtförälskad i.
Resten av tiden har han lagt på sina odlingar på Ekerö utanför Stockholm. Med målet att bli själförsörjande odlar han lök och tomater så att han "har pastasås så att det räcker till mars".
Men i och med skivsläppet och ett antal spelningar i Stockholms förorter lyfte han blicken och såg att någonting hade förändrats. Och det inte bara i den något dystopiska riktning, mot ökad konsumtion och nationalism, som målas upp på skivan.
– Jag lever på ett sätt i en bubbla. Jag bor på Ekerö, i en välbeställd kommun och träffar mest musiker. På senaste tiden har jag insett att det har skett ett otroligt politiskt uppvaknande i förorterna, som jag inte har varit medveten om. Jag känner mig hoppfull.
Hoppfullheten till trots så oroas han av den stämning som råder runtom i Europa så väl som runt knuten. Han jämför klimatet 2014 med det som rådde hundra år tidigare, i upptakten till Första världskriget.
– Jämförelsen mellan 1914 och 2014 är lite för att skrämmas, men det finns tydliga likheter. Vi lever i någon slags förkrigsstämning där vi ger ekonomiska problem etiska och nationalistiska svar: "det är de lata grekernas fel".
I låtar som "Nog" och "Grön grön grön" uppmanar Stefan Sundström oss att öppna ögonen.
– I Sverige råder uppfattningen att det kanske fanns en liten kris för några år sedan, men nu är det lugnt, nu köper vi en ny bil och tar ett nytt lån. Men det är fan inte lugnt.
Inför valet i höst drar Stefan Sundström sitt strå till stacken för att motverka den typen av tendenser. I september planerar han ytterligare en turné i Stockholms förorter med hopp om att få människor att ta sig till vallokalerna.
– Jag är inte uppgiven utan känner mig ganska stridsberedd. Sedan i julas så känns det som om det har hänt något med det politiska klimatet i Sverige. När 20 000 människor samlades i Kärrtorp för att demonstrera mot nazister så var det någonting som satte igång.
Men när valet är över går han tillbaka in i sin bubbla för ett tag. Då ska han och hustrun Karin Renberg äntligen börja jobba med ett gemensamt skivprojekt som de har pratat om i många år.
– Man får göra vad man kan, och nu ger jag järnet ett tag. Efter valet får ni klara er själva, säger han med ett skratt.