Arnes öppna hand

Vagabonden Arne har varit med om att bygga upp skolor i Afrika, hjälpa gatubarn i Rumänien och vara litteraturspridare på Island. Men det är bara ett urval, för Arne har så mycket intressant att berätta att det blir svårt att välja bort. De senaste 50 åren har han ägnat sig åt missionsarbete och u-landshjälp. Eftertänksamt minns han hur den resan började.
– Jag växte upp i Småland, men ville aldrig bli mejerist som de flesta blev i min trakt, utan hamnade vid järnvägen. När jag var i tjugoårsåldern var jag helt nere på botten och höll faktiskt på att supa ihjäl mig. Till slut kom en dag då jag hamnade på ett möte i en kyrka och fick en vision, säger Arne Flordin.
Från den dagen tog livet en ny vändning för Arne som bestämde sig för att fortsättningsvis hjälpa människor i nöd. Han tog språkkurser i franska och engelska, gifte sig 1961 med sjuksköterskan Birgit. Sedan reste paret till Centralafrika:
– Det var helt vilt och farligt när vi kom ner till Kongo som just blivit självständigt från Belgien, säger han.
De flyttade sedan till Burundi och därefter till Kenya. Arne förklarar att nyckeln till kontakt med loklabefolkningen är språket och därför lärde paret sig snabbt att tala flytande swahili.
Arne är nostalgisk när han berättar om stunderna när han spelade dragspel i byarna, medan hela stambefolkningen sjöng och dansade. Efter många år tog resan slut utomlands, men hjälpinsatsen fortsatte på hemmaplan:
– Vi kom tillbaka till Sverige 1995 och flyttade snart in i ett hem i Oxelösund, vårt första egna boende med egna möbler. Och inom ett år var vi alltså i gång med Öppen hand, säger han.