Åsas deckare tar form på cykel runt Runtuna
Hon har slutat jobba som skattejurist i Nyköping och skriver numera deckare på heltid. I dagarna kommer Runtunabon Åsa Larssons andra roman. Samtidigt som intrigen till trean växer fram under långa cykelturer på de sörmländska småvägarna.
Jag värjde mig och tänkte inte en kyrka till, men så kom det ändå. Jag älskar kyrkan och blir tokig på den, men Svenska kyrkan och den sortens sekt som det handlar om i Solstorm är ändå två helt olika saker, säger Åsa Larsson som själv är passiv medlem i Missionskyrkan.
Juristen Rebecka Martinsson gjorde entré i Solstorm och är huvudperson även i Åsa Larssons andra kriminalroman. Och hon har en hel del saker gemensamt med sin upphovskvinna. Hon flyttar från Kiruna, utbildar sig till jurist och byter social tillhörighet, precis som Åsa Larsson har gjort.
Vi har inte så mycket andra likheter, men det där är ganska jobbigt. Jurister kommer ganska ofta från medelklassen, övre medelklassen eller överklassen. Det är andra koder och andra sociala värderingar. Man kan sakna den sociala miljö där man har vuxit upp.
Den tredje boken om Rebecka Martinsson håller nu på att ta form i Åsa Larssons huvud. Kreativiteten flödar som bäst när hon ger sig ut på långa cykelturer på de sörmländska småvägarna.
Jag har kommit en bra bit på väg med intrigen. Jag vet i alla fall vem som dödar vem, och varför. Och den här gången kommer jag definitivt att lämna kyrkans värld. Nu är det Mammon som gäller.
Kiruna lämnar Åsa Larsson däremot inte, men hon avslöjar att det i tredje romanen dyker upp en person som är bosatt på ett slott på den sörmländska landsbygden.
Mer än så kan jag inte berätta. Nu måste historien få ligga och grotta till sig inne i huvudet.
Åsa Larsson började fundera på att skriva en deckare när hon var mammaledig med dottern Stella för fem år sedan. Hon hade skrivit en del som tonåring, men lade ner det när hon pluggade och sedan började jobba.
Det var knappt att jag läste någon skönlitterär bok ens. Jag var hemma med min dotter, och kände ett uppdämt behov av att få göra något kreativt. Jag gick loss på vår bostadsrätt, jag målade till och med elementen. Jag var helt absurd, det fanns ingen gräns. Sedan anmälde jag mig till en skrivarkurs och kände Ja, Gud vad roligt. Det är ett ganska stort projekt att säga Ja, jag vill skriva en bok, men jag ville ge det en chans.
Planen är att skriva sex böcker om Rebecka Martinsson som ska utspela sig i och omkring Kiruna. Åsa Larsson bestämde sig tidigt för att kvinnorna skulle stå i främsta ledet och männen skulle ha biroller i böckerna.
I underhållningskulturen tecknas kvinnor ofta som antingen goda eller onda. De finns nästan alltid med för att de har en relation till en man mamma, hustru, älskarinna eller dotter. Och jag ville också försöka visa på ett trovärdigt sätt att kvinnor är kapabla till våld.
Den första boken skrevs på spilltid i en trång skrivarskrubb som inretts i en gammal garderob. Nu har Åsa Larsson sagt upp sig från jobbet som skattejurist i Nyköping och skriver mellan åtta och tre varje dag i sitt nya skrivarrum i ett gårdshus på tomten. Men att vara författare på heltid är både på gott och ont, tycker hon.
Det är ett väldigt lyxigt liv, men det har sitt pris. Så är det med alla jobb. Det är en dröm som gått i uppfyllelse och jag njuter av det. Men jag saknar jobbarkompisar jättemycket. Bara det här att ha en korridor att gå ut i och prata strunt. Hur kommer man att vara sedan, blir jag en kuf? Det är nyttigt att nötas med andra människor som man inte har valt. (TT Spektra/SN)
Så jobbar vi med nyheter