Återställ mormor och radera spilld mjölk
Det uppstår ideligen konflikter i mitt huvud för att jag är van vid bekvämlighet. Jag löser det mesta genom att trycka på en knapp, använda ett program eller bara deleta filen som strular. När jag ställs inför mer jordiska problem blir det totalkaos i huvudet, jag blir neurotisk och vet inte hur jag ska ta itu med problemet, vet inte ens var jag ska börja.
Hur gör jag om jag spiller te på tangentbordet och katten? Ska jag tvätta katten med kallt vatten (kanske är det helt fel?), ska jag vända tangentbordet upp och ner eller ska jag ringa support? (Hej! Jag har spillt te på katten, vilket program ska jag använda?) VA?!
Nu för tiden måste jag liksom tänka längre innan jag kommer fram till hur jag ska göra och i vilken ordning jag borde göra det. Någon måste väl känna igen sig?
I dag, till exempel, tappade jag en tallrik över huvudet, den föll i golvet och gick i bitar. Som alltid när jag tappar någonting i köket så sprang min hund fram för att fynda. Hon får inte käka upp porslinsbitarna men det blir svårt att hejda henne för rädslan att trampa sönder fötterna på skärvorna.
Det löste sig blodfritt i dag. Men det förstår jag väl att människan alltid kommer att tillverka nya uppfinningar som underlättar livet. Hur stor kommer förmågan till eget tänkande vara hos framtidens barn? Jag har inte levt med alla bekvämligheter i hela mitt liv men känner mig ändå lemlästad av dem; blir förmågan att själv lösa uppgifter avtrubbad och småningom nästintill obefintlig av dagens bekvämligheter?
Hur som helst skrämmer det mig, för det går inte att ominstallera en döing, eller radera naturkatastrofer.
Så jobbar vi med nyheter