Att leva i frihet vore paradiset
Så här ska det alltid vara! Ensam med naturen, djuren, dofterna och solen.
Går där i sakta mak och funderar på hur vackert allt kan vara. En liten fjäril som landar på en sten där jag går förbi. En padda som kväker en sommarsång. Det knakar i träden när de växer. Allting, precis allting verkar vara i samspel.
Men när allt är sådär nästintill-perfekt, visst kan man ge sig fan på att man snubblar över närmsta rot och får sin soliga näsa nertryckt i den nyregnade jorden.
Så funkar det för mig i alla fall, fast det handlar oftast om cyklar och hoppande kedjor på torg och jag som ligger i en skratthög mitt i korsningen.
Tutande bilar.
Nej, inte pinsamt. Roligt. Sådana saker kan förgylla en hel dag som borde varit jättebortgjord. Sådana saker kan göra mig på superhumör. Men när det händer två gånger på en endaste ynklig dag, då börjar man undra?
Apropå ingenting tänkte jag dela med mig lite av ett av mina vackraste sommarlovsminnen, bara för att ni ska sucka lite lagom avundsjukt, sådär.
Det inträffade en vecka i slutet på juli, i vårt vackra Sommarsverige. Sommarlovsutflykter bör vara perfekta, åtminstone till större delen, och det kan jag gladeligen meddela att det var den här veckan garanterat också.
I vännen Jennies stuga, på Tallarön vid Strandstuviken, fem meter från havet, precis utanför ett naturreservat, är livet underbart.
Folköl, grillat käk, brasa och gitarr. Getingar, grodor och sjögräs runt benen. Sedan en tur med ekan i det stilla, iskallt glittrande vattnet.
Det går inte att föreställa sig hur vackert det är därute. Skränande måsar på himlen, och kanske ett litet grått sälhuvud någonstans långt, långt ut i härligheten.
Två små tossiga, marsvinsliknande hundar som far runt benen på en och jagar fotbollar lika gärna som tjurkalvar. De gömmer sig i blåbärsriset, och skrämmer slag på små kaniner. Gläfser på en stackars fiskare som åker förbi i sin motorbåt.
De verkar också trivas.
Förvandlas från små nyvakna sömngångare till riktiga racerråttor.
Det finns ju så mycket att undersöka och sniffa på i naturen.
Nakenbad, sol och inte en människa förutom närmsta vännerna i sikte. Till och med terrorvovvarna Pigg och hårig, samt Tjock och långsam fick sig varsitt (o)frivilligt dopp. Men det är klart, är man Liten Med Mycket Korta Ben så kan det förefalla väldigt skrämmande med bottenlösa vattenpölar.
Drömmen vore att få leva därute alldeles ensam och bara tänka. Måla en tavla, skriva lyrik. Drömma. Att slippa träffa någon, förutom en och annan vilsekommen kossa. Att inte behöva lyssna till radions skräpmusik och i stället somna in till vågornas skvalp, dansa till syrsornas spel. En tillvaro på egna villkor, obunden, utan löften, och utan någon som kräver någonting av mig.
Att leva i friheten.
Det skulle vara paradiset. Åtminstone några månader om året, så att själen kan få ro.
Så jobbar vi med nyheter