Att följa med i filmdialogen är inget problem för synskadade. Men det är svårare med allt det andra som skapar en filmupplevelse: miljöerna, kostymerna, minspelet och själva den visuella inramningen. Och det är där som syntolken kommer in.
– Jag ska i ord tolka det som händer på bioduken och få med så mycket detaljer som möjligt. Men det är viktigt att jag inte avbryter dialogen, förklarar syntolken Kerstin Svenson.
För att kunna göra ett bra jobb ser hon filmen minst två gånger i förväg. På det sättet lär hon sig historien och vet när det är pauser i dialogen. Men för att kunna ge en bra upplevelse av filmen ber hon också de synskadade komma till bion en halvtimme innan filmen börjar för en presentation.
– Då berättar jag vilka karaktärer som är med i filmen och presenterar miljöerna och relationerna. Det hinner jag inte med under filmens gång. Fast det är förstås viktigt att jag inte avslöjar handlingen i förväg.
I morgon, torsdag, kommer Kerstin Svenson till Biostaden i Nyköping för att syntolka julens storfilm "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann". En rolig men ganska svårtolkad film med många karaktärer och snabba hopp i historien, förklarar Kerstin.
– Det enklaste är filmer med få huvudpersoner och ganska enkel handling. Det svåraste uppdraget hittills var den animerade barnfilmen "Röjar-Ralf". Det var så många figurer att hålla reda på och så snabb dialog. När jag sett den första gången tänkte jag "det här klarar jag aldrig".
Det är Film i Sörmland som tagit initiativ till syntolkad film. Tjänsten har redan funnits i över ett år i Eskilstuna och filmkonsulent Gunnel Nelzén tycker att det är bra att även synskadade i Nyköping nu får den här möjligheten.
– Det är viktigt att film är tillgängligt för alla. Planen är att vi ska syntolka en svensk film i månaden både i Nyköping och Eskilstuna.
På sikt kommer den nya tekniken förmodligen göra det möjligt för synskadade biobesökare att få sin film tolkad var och när som helst, men tills vidare får syntolkar som Kerstin Svenson sitta med i salongen och tala in i en sändare samtidigt som filmen sänds. De som får filmen tolkad hör vad hon säger i särskilda hörlurar.
– På sikt vill vi gärna utveckla den här verksamheten och till exempel hjälpa dyslektiker som kanske inte hinner läsa textremsan, säger Gunnel Nelzén.
Syntolken Kerstin Svenson får ibland höra att det hon gör är onödigt. Varför ska landstinget lägga pengar på att hjälpa synskadade se film? Men det tycker Kerstin är en konstig åsikt.
– Synskadade ska självklart ha samma möjligheter som alla andra. Och i dag är det många synskakade som jobbar och är ute i samhället precis som alla andra. Det är klart att de också vill kunna hänga med i snacket om nya filmer i fikarummet.