Elin Nilsson gillar ordning och reda, struktur och rutiner.
– Det funkar bäst så, både på jobbet och hemma. Är det inte ordning så kan jag känna en inre stress men då försöker jag att strukturera upp och hitta fokus igen.
Jobbet är på Safiren och hemmet är i en tvåa i Trosa. Är det kaos triggas hon igång och problemlösaren börjar arbeta.
När hon nu sållar till sig kryssrutan för trettioplussare är kroppen i gott skick. Innan hon tar emot, tidigt på lördagen, har hon hunnit med ett styrkepass på gymmet och efteråt tänker hon ta en promenad. Helgerna är oftast uppbokade, antingen som jour eller med jobb. Jouren är ett frivilliguppdrag inom Sjöräddningen och personsökaren, dit det lokala larmet går direkt, är ständigt med henne.
– Vi har bestämt att vi ska vara på plats inom fem minuter så det innebär att jag måste hålla mig hemma. Det är en enorm adrenalinrusch att åka ut på larm. Det går knappt att knyta skorna för att man blir så laddad.
Sjön är hennes andra hem. Det hem som lugnar och återuppbygger, när det är inte är ett räddningsuppdrag förstås.
–\!q Det bästa är att åka ut och bara vara. Somna på en klippa, läsa en tidning eller titta på de andra båtarna.
Nu glittrar det i de ljusblå ögonen.
– Jag är uppväxt i träbåt. Jag, min bror, mamma och pappa brukade alltid åka ut med vår träbåt, Spiken. Det bästa som finns är att vakna och höra kluckandet under kölen.
Hon minns när hon blivit så lång att hon slog i huvudet på väg ned i ruffen eller när hon lärde sig simma ute på Kråmö.
Födelsedagen firar hon hemma, först med släkt på dagen och sedan med fest för vännerna och pojkvännen.
Autofokus på problemen för klarsynta Elin
Nu börjar allvaret, tänker Elin Nilsson om sin kommande 30-årsdag. Men som med de flesta saker tar hon det hela med ro. – Det ordnar sig brukar jag tänka. Att fylla 30 känns som ett steg närmare vuxenlivet. Att vara vuxen betyder att ha en fast punkt i tillvaron och att känna sig tillfreds. Så är det väl för mig även om jag inte hunnit till familjelivet än.
Så jobbar vi med nyheter