Även massajer lyssnar på 50 Cent

Byn Numeuti ligger nedanför Afrikas högsta berg Kilimanjaro. För att komma till byn åkte Gripeneleverna på lastbilsflak två timmar från närmaste stad rakt ut i bushen. Byn består av massajernas traditionella hus av lera, gräs, grenar, kodynga och urin. Det finns även ett par tegelhus som används som sjukstuga och affär. Byborna går klädda i de traditionella massajkläderna i röda, blå och lila nyanser. Byborna i Numeuti håller hårt på sina traditioner.

En ung massajs liv skiljer sig radikalt från en svensk tonårings. Bara ett fåtal går i skolan. Som små lär sig massajerna att passa familjens barn och djur. Från tio års ålder skiljer sig pojkarnas och flickornas uppgifter åt. Flickorna lär sig att sköta huset, mjölka korna och göra smycken. Pojkarna påbörjar ett liv med olika ålderssteg. Först lär de sig att valla boskapen på dagslånga utflykter. Senare går de ut i bushen. En ritual som innebär att killarna flyttar ut i bushen utan hjälpmedel under minst ett par månader. Ju längre de stannar borta, desto mer respekt får de. Livet i bushen är dock väldigt hårt och bara hälften av pojkarna återvänder. Enligt massajläkaren Dr Ole Kuney är det på grund av överskottet av tjejer som massajerna utövar månggifte.

Efter tiden i bushen omskärs pojkarna innan de får status som krigare. Efter åren som krigare är de redo att gifta sig. Föräldrarna bestämmer vem barnen ska gifta sig med. Även flickorna omskärs.
S.N.U.S. reporter, som deltog i studieresan till Tanzania, träffade Joshua Kesuma som är 21 eller 22 år. Han vet inte riktigt själv, eftersom massajer inte räknar år. Joshua går på en internatskola ett par mil från Numeuti.

Hans fem syskon har också fått chansen att gå i skolan. De har ofta problem att betala skolavgifterna. Ett års skolavgift motsvarar 2 500 svenska kronor.
Joshua vill bli doktor eller jordbrukare. Hans familj följer traditionerna men han har inte varit ute i bushen än eftersom han går i skolan.
Jag är inte rädd för att gå ut i bushen eftersom det är något man måste göra, säger han.
Skillnaden mellan en svensk tonårings och Joshuas liv är stor, men när vi plockar fram våra mp3-spelare blir Joshua glad och berättar att hans favoritartist är 50 Cent.
Vissa saker förblir desamma var i världen man än kommer, oavsett om det är Nyköping, New York eller Numeuti.