Avhopparen: Jag blev trött på hatandet
På hans armar är hakkorsen övertatuerade. Anders Högström, 29, var Karlskronas mest kände nazist tills han lämnade rörelsen 1999. Här är hans berättelse:
Jag kom in fel, hittade ett umgänge med unga killar som redan börjat snatta. När jag började högstadiet kröp jag närmare VAM. Först var de kompisars kompisar, till slut fick jag förfrågan om jag ville gå med. VAM gjorde sken av att vara en revolutionär organisation. Det fanns grova inslag av kriminalitet. Vi stal sprängämnen och ammunition och använde grejorna i skogarna, militära övningar på låg nivå.
Det var flera upplopp i mitten av 90-talet, 100 personer mitt inne i stan.
1994 bröt vi oss ur några stycken och bildade NSF. Det skiljde sig från VAM, var en politisk organisation. En blek kopia av det som varit, med uniformer och flaggor. Vi snappade upp unga människor som hade lätt att hänge sig åt kompromisslösa tankar.
Jag minns det sista mötet jag var med på. 300 sittande gäster i en liten lokal. Jätteflaggor, uniformer, musik och sedan talen. När vansinnet kulminerar reser sig alla och höjer högerarmen. Det är en otrolig känsla. Psykosen gör att man sjunker ner till ett gemensamt tänkande.
Jag fascinerades av skådespelet; mötesuppbyggnad, hur ljus och musik kan påverka och skapa stämning. Jag hade en romantisk syn på våld, soldater och krig.
Steget in i verkligheten kom med morden i Malexander. Andreas Axelsson, en av mina goda vänner, var med. Det var inte första gången folk från organisationen mördat, men innan hade det varit färgade och homosexuella. Först när de tagit ihjäl två vita, svenska familjefäder kom det nära.
Min äldre bror omkom under samma period i en mc-olycka. Jag var så trött på det ständiga hatandet.
Jag har förändrats väldigt mycket. Det konstiga är att jag känner mig mest accepterad bland de som jag var mest misstänksam emot. Flera av mina närmsta kompisar är invandrare.
Jag tror att man måste kunna vara stolt över det egna, se på Norge. Man firar och alla nationaliteter kan vara med.
Men blir det aggressivt är man fel ute. Jag säger inte att alla på en Ultima Thule-spelning är nazister men alla, alla, alla som är nazister har gått den vägen. Det börjar med romantisk nationell musik och leder otvivelaktigt vidare.
Så jobbar vi med nyheter