Hans låtar, varav de flesta är småfunkiga soul- och discodängor i originaltappning blir till nya avskalade versioner, här med Erics karaktäristiska falsettsång i fokus. En sångstil inspirerad av hans gamla idol Prince, som även live visar sig framföras med beundransvärd lätthet. Nu med endast en akustisk gitarr som stöd. Unplugged, helt enkelt (även om Eric stundtals har problem med sladden som trots allt behöver pluggas in även i en akustisk gitarr).
Trots att landets soulkung från Gotland glömt sin låtlista verkar han fullkomligt avspänd.
Hemmastadd och småpratande med publiken, som i sin tur glatt både svarar på frågor och sjunger med i sina favoritlåtar.
Han säger sig vara förtjust i skräckupplevelsen som uppstår i att spela solo, och att en av fördelarna med formatet är att han kommer i närmare kontakt med texterna. Och texterna som behandlar främst kärlek och passion berättas mycket riktigt med stor inlevelse.
”Do you believe in me”, “I wanna love you the right way”, ”Wish I” och “Riding High”, hitsen från Gadds stora Grammisperiod på 90-talet, bärs alla fram av ett pricksäkert wailande och de är fortfarande också de starkaste låtarna i hans katalog.
Mindre kända är nog de låtar som kommer från de tre av Gadds elva album som har texter på svenska.
Först till extranumren får Nyköpingspubliken smakprov på några av låtarna därifrån och hans kanske största svenskspråkiga framgång ”Bara himlen ser på” blev ett av dem.
Låten är bara ett av många allsångsstödda nummer under kvällen på teatern och det står klart att det här var fansens intima möte med idolen, inte helt olikt en förfest faktiskt.
Nästa gång får Eric Gadd gärna komma med kompbandet i bagaget och ta med sig hela soulfesten.
Avskalad stund med Gadd
Två akustiska gitarrer och en pall. Eric Gadd är ute på ströspelningar och uppträder helt solo, befriad från alla krusiduller.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!