Azadeh vill inte välja mellan sina kulturer
Är du svensk eller iranier? Azadeh Rojhan får ofta frågan. Svaret är att hon känner sig lika hemma i båda kulturerna. Och i båda sina språk. När hon var fjorton år översatte hon Maria Gripes Agnes Cecilia från svenska till persiska.
Det är ett mycket rikare språk med fler nyanser och
synonymer. Man uttrycker sig mer i metaforer i persiskan. Språket blommar mer.
Annars vill Azadeh helst inte välja. Hon är nitton år, går tredje året på samhällslinjen på
Vilundagymnasiet utanför Stockholm och känner sig helt och hållet svenskt. Och på samma gång väldigt iransk.
Jag plockar det bästa ur två kulturer och känner mig lika hemma i båda. Många i min ålder känner inte till sitt
ursprung och har inte heller kommit in i det svenska samhället. Då blir livet svårt, säger Azadeh.
Själv var hon fem år när hon kom till Sverige från Iran tillsammans med mamma. När pappa kom ett år senare hade han väskan full av persiska
läroböcker. För honom var det en självklarhet att Azadeh skulle bli tvåspråkig.
Jag lärde mig läsa och skriva samtidigt på både svenska och persiska, förklarar Azadeh i Oppebyskolans aula där högstadieeleverna samlats för att lyssna på hennes berättelse.
Det är tredje gången hon är ute och berättar om sina översättningar i andra skolor. Själv skulle hon haft naturkunskapsprov just den här fredagen, men hon har fått löfte att göra provet senare. Man förstår att Azadeh inte är den som tar lätt på skolan.
Det var när Azadehs lust att läsa persiska mattades, som pappa kom med förslaget att hon skulle prova att översätta älsklingsboken Katitzi från svenska till persiska. Då gick hon i femte klass.
Azadeh satte sig med Katitzi och ett persiskt lexikon och översatte sida för sida. När hon var klar tog hon itu med nästa älsklingsbok. Det var Maria Gripes Agnes Cecilia.
Maria Gripes böcker passar för det persiska språket. Där finns så mycket symbolik och så många bottnar. Jag tycker väldigt mycket om hennes böcker.
När översättningen var klar började Azadeh ringa runt till svenska förlag som ger ut böcker på persiska. Somliga trodde att den nyblivna femtonåringen skojade när hon ringde och berättade vad hon gjort, men ett förlag nappade faktiskt.
Boken kom ut, men jag är inte så nöjd med den längre. Min språk var inte så utvecklat på den tiden. Jag lyckades inte få fram den rätta mystiska stämningen i texten. Det är svårt med nyanserna, säger Azadeh.
Sjutton år gammal tog hon itu med Glasblåsarns barn, även den skriven av Maria Gripe. Den översättningen är hon betydligt mer nöjd med. Och den har också kommit ut i Iran.
I Iran finns inte så mycket ungdomslitteratur. Det finns böcker för barn och böcker för vuxna, men inte så mycket däremellan. I länder där det finns mycket oro och förtryck får man kliva direkt från barnlivet till vuxenlivet och det märks även i litteraturen, säger Azadeh.
Själv har Azadeh inte varit tillbaks i Iran sedan hon flyttade därifrån som femåring. Hon tycker själv att hon tappat lite av sin persiska på sista tiden, eftersom hon koncentrerat sig så mycket på skolan.
Just nu håller jag på att översätta en bok från persiska till svenska. Det är Goli Taraqi som är bosatt i Frankrike som berättar om sin uppväxt i Iran före revolutionen 1979. Det är en lättläst bok på modern persiska som skildrar dofter och stämningar och väcker många känslor. Det är lite av en favoritbok för mig.
Azadeh hoppas bli klar med översättningen under sommaren.
Sedan räknar hon med att börja plugga på Europaprogrammet på Södertörns Högskola till hösten.
Du ska inte utbilda dig till översättare?
Nej, översättandet vill jag bara ha som hobby. Jag vill jobba med politik och samhällsfrågor. Det är sånt som intresserar mig mest. Drömjobbet är någonting inom FN.
Så jobbar vi med nyheter