Bägaren flammar bäst i Harry Potter-boken
Äntligen! För en dryg vecka sedan hade den fjärde Harry Potter-filmen premiär. I Harry Potter och den flammande bägaren möts tre trollkarlsskolor i den traditionella trekampen. På S.N.U.S.-sidan utkämpas också en kamp. Mellan boken, filmen och spelet.
Boken är flera snäpp kusligare än de föregående, mörkare tider står för dörren och Harry får vara på sin vakt, i det fjärde äventyret vet man inte längre med säkerhet vem man kan lita på. S.N.U.S. reporter Isabel Kapari har både läst boken och sett filmen, och nu är det S.N.U.S uppgift att avgöra i vilket forum Harry Potter-historien är bäst.
Handling: Den fjärde boken börjar redan innan Harry har anlänt till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Harry har en otäck sanndröm där han får reda på att Voldemort ska försöka komma tillbaka och ta makten. Otäcka saker inträffar när Harry besöker världsmästerskapen i Quidditch där ett gäng dödsätare (trollvärldens nazis) tar sig in på området och börjar tortera icke renblodiga.
Det fjärde året ska den traditionella trekampen mellan Hogwarts och två andra skolor hållas. De tävlande i trekampen väljs ut av en enväldig domare vars ord är lag, nämligen den flammande bägaren. Men bägaren spottar inte bara ur sig de tre tävlandes namn utan även Harry Potters. Självklart måste nu också Harry delta i tävlingen, trots att han egentligen är för ung.
Utan att avslöja för mycket kan jag säga att de kommande tävlingsmomenten är riktigt obehagliga och att den tredje och sista blir en total överraskning som kan ta Harrys liv men slutligen tar någon annans.
Boken vs filmen: Författarinnan JK Rowling skriver med en enorm detaljrikedom som jag kan sakna i filmen. Boken är som ett facit i jämförelse med filmen och då märker man att filmen utelämnar många viktiga detaljer (Varken Dobby eller Hogsmeade är med en enda gång, Sirius får man bara se i elden, Vingfåle kan du fetingglömma, och så vidare.) Regissören för den fjärde filmen har nämligen slopat allt som inte leder handlingen vidare och det är riktigt synd. Jag tror att fans hade föredragit att sitta längre i biosalongen än att sitta i cirka 150 minuter och missa en hel del.
Och segraren är. . . Det måste vara svårt att göra film av en 736 sidor lång bok, och med detta i åtanke kan jag inte såga filmen rakt av. Men saken är klar, boken är bättre än filmen!
Bli Harry Potter på dataskärmen
Harry Potter har blivit hur stort som helst, det började med en storsäljande bok som sedan blev till film som blev till spel. S.N.U.S. har testat Harry Potter och den flammande bägaren spelet.
I spelet kan du välja om du vill vara Ron, Hermione eller Harry när du färdas i den förbjudna skogen, tar lektioner i försvar mot svartkonster och tävlar i turneringen i magisk trekamp. Jag har inte spelat särskilt många datorspel i mitt liv men jag märker att grafiken i det här spelet är utvecklad. Och de flesta miljöerna i spelet stämmer bra överens med dem vi har sett i filmerna.
Det negativa med spelet är dock att det är för lätt! Kommandona ändras inte överhuvudtaget, uppgifterna är i stort sett desamma, bara miljöerna ändras. När man har knäckt koden för spelet klarar man det snabbt med bravur. Att det är så lätt beror antagligen på att man ska klara det även om man är sju år. Där ligger nämligen åldersgränsen för att spela det här spelet. Och svårighetsgraden passar säkert utmärkt för en sjuåring men att det är läskigt är en helt annan femma. Jag höll på att kissa på mig under första banan.
Självklart är meningen med spelet att producenterna ska kunna suga ut så mycket pengar ur fansen som möjligt, men jag köper det. Det är skitkul att spela ett spel baserat Harry Potter och jag rekommenderar alla fans att testa det.
Så jobbar vi med nyheter