Alla är rädda för förändringar och det tar tid innan de världshistoriska förändringarna får genomslag. Så lyder utbildningsminister Jan Björklunds (FP) försvar av skolpolitiken efter den kritiska granskningen i Svenska Dagbladet (8/1 och 9/1).
Kunskapsresultaten fortsätter att sjunka, lärarelegitimationen är fortfarande inte på plats och få söker till de nya gymnasieprogram som anses leda direkt till jobb, enligt SvD. Ministern får skräpbetyg av lärarkåren – 1,5 av 5 i en undersökning av Lärarnas nyheter (5/9 2012).
Det är sant att stora förändringar skrämmer och man kan ifrågasätta om exempelvis PISA-mätningarna premierar framtidens kunskapskrav. Ett av de allra största problemen med dagens skola och utbildning är att lärarjobbet har blivit en plan B, eller till och med plan C, för alldeles för många studenter. Den som har pluggat diverse humaniorakurser på universitetet och sen inte kommit in på något annat utbildningsprogram har ofta kört vidare på lärarprogrammet. De mest ambitiösa studenterna har sökt sig till andra jobb.
Intagningskrav, lön och karriärmöjligheter måste upp inom läraryrket, precis som utbildningsministern själv påpekar. Därför är det beklagligt att så få obehöriga lärare har nappat på det nya lärarlyftet. Ersättningen som regeringen pytsat ut till skolornas huvudmän kompenserar inte för exempelvis inkomstbortfall och utbildningskostnader (SVT Rapport 7/1).
Regeringen borde rimligtvis anslå mer än de 442 miljoner som nu går till lärarlyftet – som har syftet att höja kårens status.
Det ligger i statens intresse att elever blir bättre i skolan, kommer in på gymnasiet och utbildar sig till yrken där det finns jobb. En av de viktigaste nycklarna är undervisare med ambitioner och en vilja att alltid göra ett bättre jobb. Läraryrket ska vara förstahandsvalet för den som utbildar barn och unga.