Banden som binder människor samman
Krylbo är en familj där det kryllar av egna och andras ungar, delsbo ett par som bara bor ihop ibland. Hur ser de moderna banden ut? När tillhör man ett land? Det och mycket mer handlar utställningen Blod och andra band om. Nu öppnar den i Nyköping.
Det är intressant att se, säger Mari-Anne Hamling, antikvarie på Sörmlands museum. Teckningarna ska sparas och bevaras för framtiden.
I den stora utställningshallen pumpar rummets hjärta för fullt. Blod är tjockare än vatten, men kärlek är tjockare än blod skrev Astrid Trotzig i Blod är tjockare än vatten från 1996 och det citatet finns på väggen i hjärtrummet. Här finns olika tolkningar på hur blodet beskrivits i litteratur i olika länder. I nästa samling tas ämnet familj upp, hur ser familjerna ut i dag? Borta är den klassiska bilden av kärnfamiljen med mamma-pappa-barn-barn, eller?
Meningen med utställningen är att få igång en diskussion. Det ställs mycket frågor som framför allt ungdomarna kan jobba vidare med. Skolklasser på respektive ort kommer att besöka utställningen och utifrån vissa frågor arbeta vidare med värderingsövningar, berättar Lena Eklund, ansvarig för utställningen på Sörmlands museum.
Det är en styrka i utställningen. Man kan fokusera på en sak eller ta allt, säger Mari-Anne Hamling.
I Sörmland skickade Sörmlands museum ut förfrågningar om vilka som ville medverka i utställningen. Ämnet är brett, och till slut blev det ett 60-tal programpunkter under den tid som utställningen pågår här. Det blev ett enormt nätverk av föreningar och organisationer som ville medverka. Alla får vara med, utställningen kommer att byta utseende vartefter. Just nu finns bland annat en fotoutställning av Angelika Holmberg, Maria Olsson och Susanna Nyberg från tredjeåret på Tessinskolan med. De har besökt barnhem 55 i Moskva.
Vi ville visa hur det är där, visa vad som har blivit bättre och engagera folk, säger Angelika.
På bilderna är det barn som leker, spelar boll, sitter i sina klassrum. Det ser väldigt prydligt ut, men med en air av omodernitet, som från en svensk skola på 40-talet. Det enda som avslöjar datumet är en tv-skärm i ett hörn. Barnen som bor på barnhemmet tyckte att det var väldigt roligt att det kom besökare.
Det var lite tragiskt, man tänker inte på hur bra man har det hemma, men när vi var där förstod vi hur bra vi har det, säger Angelika.
Det var lite jobbigt. Det märktes att de hade gjort i ordning för att vi skulle komma. De sa åt barnen att le och vi fick bara gå in i två klassrum. Flera dörrar var låsta, säger Susanna.
I ett annat hörn av utställningshallen finns fotoutställningen Likheter-skillnader Sverige-Moçambique av frilansfotografen Magnus Aronson. På bilderna gör alla vardagliga saker, cyklar till jobbet, lämnar barn och promenerar. Som en spegelbild av varandras liv gör de porträtterade samma vardagliga saker i två helt olika delar av världen.
Jag åkte till Mocambique och var ute utan kamera en dag. Jag tyckte att det såg ut ungefär som hemma. Jag tänkte att jag borde göra något av det för att visa på risken med att det blir för enkelt att det blir enfaldigt när vi ska beskriva Afrika, säger Magnus Aronson.
Han stötte på författaren Henning Mankell i Moçambique som sa att vi vet mycket om hur de dör, men inget om hur de lever. Rapporteringen är nästan uteslutande från katastrofer och då är det lätt att föreställa sig att livet är helt annorlunda i de länderna.
De på bilderna representerar bara sig själva, inte ett helt folk. Fotografer kan ibland vara mer intresserade av att ta en häftig bild än att berätta hur det egentligen är.
Så jobbar vi med nyheter