Bara en har styrkan att höja handen för miljön

Popstjärnan Lady Gaga, Microsoftgrundaren Bill Gates och världens kanske snyggaste man (Brad Pitt) säger samma sak. We endorse Barack Obama – vi stödjer Barack Obama – har varit det tydliga budskapet inför det amerikanska presidentvalet i morgon. Listan på kändisar som vill se presidenten omvald kan göras lång, nöjesindustrins högborgar Kalifornien och New York City är starka demokratfästen. Republikanernas presidentkandidat Mitt Romney har inte lyckats skrapa ihop lika många stjärnor. Mest känd är kanske skådespelaren Clint Eastwood som deklarerat sitt stöd genom den omskrivna konversationen med en stol.
I USA är det viktigt med så kallade endorsements, alla ifrån modedesigners till stjärnkockar flaggar med sina sympatier. Men den största draghjälpen i form av reda pengar kommer från storföretagen. IT-jätten Google, investmentbanken Morgan Stanley och hundratals andra har pumpat in hundratals miljoner dollar i den röda eller blå kampanjen – eller i båda. Förutom varumärkesbyggande är det ett sätt att ställa den framtida presidenten i något slags tacksamhetsskuld.
Från svenskt håll har familjen Stenbeck skänkt över en halv miljon kronor till Obama. Lejonparten av de svenska donationerna till republikanerna kommer från Swedish Match. Tobaksföretaget har satsat över 600 000 kronor på Mitt Romney och hans partivänner, enligt DN:s kartläggning (1/11).
Även de amerikanska tidningarnas ledarsidor gör definitiva kandidatval, på ett mycket mer uttalat sätt än vi gör i Sverige. Men eftersom det bara är val i Staterna vart fjärde år kostar vi på oss ett undantag. För världen utanför USA är Barack Obama mest önskvärd som nästa president. Förvisso har hans ambitioner delvis varit mer imponerande än vad han har åstadkommit, men Mitt Romneys visioner skulle få direkt negativa effekter för omvärlden.
”Obama bryr sig om att isarna smälter, jag bryr mig om [amerikanernas] pengar”, är ett Romney-citat som sammanfattar republikanens klimatpolitik. Att han inte tänker längre än en generation framåt är förödande för växthuseffekten och stigande havsnivåer som får samhällen att gå under.
Romney vill att USA återtar rollen som världens politiska ledare för att sprida demokrati the American way. Han verkar inte främmande inför att bomba Iran och har påstått att palestinierna inte vill ha fred i Mellanöstern. Det är ett västcentrerat synsätt med en konfliktinstinkt som riskerar att öppna eld. Pratet om Kina som en fuskare väcker farhågor om ett framtida handelskrig.
President Obamas retorik i utrikespolitiken är mer dialogorienterad. I praktiken har han fått kritik både för att vara slapphänt gentemot Syrien och Iran och för att ha varit för hårdhänt med mördande drönare. Men uppspårandet av Usama bin Laden och hemtagandet av trupper i Irak och Afghanistan är alltjämt stora bedrifter.
Demokratens största problem är ekonomin och det rekordhöga budgetunderskottet. Men när Obama kom till makten 2008 hade det som kom att bli efterkrigstidens största kris precis slagit till. USA har hållit sig borta från en ny depression. Nya jobb skapas, även om det går långsamt.
En ofta anförd orsak till Obamas tillkortakommanden är att den republikanska majoriteten i kongressen har vägrat att samarbeta. Men med Mitt Romney som president blir det republikanskt rakt igenom. Då ser vi snart en amerikansk politik som inte är till omvärldens fördel.