Barnens vän på vägen
Det känns som jag är en viktig del i barnens vardag, säger hon. Jag är en vuxen som varken är förälder eller lärare och det är kanske lättare för dem att prata med mig. De är jättegulliga och rara.
För Karin, som är uppvuxen i en åkarfamilj, var det ödet som spelade in när hon startade egen firma för tre år sedan.
Hon hade blivit arbetslös och genom arbetsförmedlingen fick hon reda på att det behövdes en ytterligare entreprenör till skolskjutsar. Innan dess hade hon tagit sig tid att fundera ut vad hon egentligen ville göra nämligen att bli egen företagare. Så hon tackade ja till avtalet att köra skolskjuts tre år framöver.
Jag tror aldrig jag skulle ha hoppat på detta om jag haft en annan bakgrund. Särskilt inte som kvinna, det är en mans-dominerad taxivärld.
I familjens firma arbetade Karin tolv år med administrativa uppgifter och körde färdtjänst i specialfordon. När hon och mannen hittade drömhuset i Lästringe och bestämde sig för att flytta från Stockholm för tolv år sedan var hon sekreterare åt fritidsdirektören i Stockholm. Sedan fick hon barn och ville inte pendla. Efter några år som sekreterare och studier på kunskapslyftet kom hon så tillbaka till taxibranschen.
Det bästa med att vara egen företagare är att ingen talar om för mig vad jag ska göra.
Till nackdelarna hör att inte ha gemenskapen med andra kollegor på en arbetsplats.
Jag är med i det kvinnliga nätverket Nora i Nykping, det är viktigt att vara en del i en social grupp. Men periodvis är det jätteskönt att vara själv, jag hinner gå ut i skogen med hunden mitt på dagen.
Och det händer att hon kommer in till lärarnas fikarum eller tittar på när skolbarnen gör något särskilt, som på lucia. Eller när barnen ska uppträda som småstjärnor.
Kan du inte komma Karin snälla, säger de. Jag kan inte bara sitta och köra skolskjuts utan att engagera mig.
Så jobbar vi med nyheter