Barnmorska får inget jobb i vården
Är det verkligen personalbrist inom vården, undrar Roma-Krystina Bohman? Hon är utbildad och vill jobba men ingen verkar vilja anställa henne.
Den senaste tiden har hon hört sig för om arbete i Trosa, Vagnhärad och Nyköping. Ingenstans har det blivit napp. Riktigt varför vet hon inte. Det är inte utbildningen som saknas. Roma-Krystina har gått en treårig barnmorskeutbildning i Polen. När examen var avklarad arbetade hon i åtta år på sjukhus i Warszawa, och då inte bara som barnmorska.
Där jag arbetade bytte vi avdelningar varje halvår för att vi skulle få nya arbetsuppgifter. Jag har jobbat med äldrevård, på onkologiavdelningar och vid operationer. Förutom att jag jobbat med förlossningar som barnmorska, säger hon.
Alla papper från den Polska utbildningen är översatta till svenska. Att kunskaperna finns råder det inga tvivel om. Dock behöver dom putsas upp lite, enligt Roma-Krystina. Sedan hon kom hit 1992 har hon inte jobbat alls inom vården. Svenskakurser och att vara mamma har tagit all tid.
På åtta år hinner det hända mycket, nya maskiner och mediciner kommer in på vårdavdelningarna. Roma-Krystina är medveten om detta, och skillnaden mellan sjukhusen i Polen på åttiotalet och sjukhusen i Sverige, men hon vill få in en fot och komma igång igen.
Jag kräver inte så mycket. Jag vill börja som undersköterska. Även om åren gått finns vårdkunskaperna i mitt huvud och mina händer, säger hon.
Det som nu erbjuds Roma-Krystina är olika komvuxkurser. Varför undrar hon? Svenska har hon läst och att ständigt sätta sig på skolbänken för att läsa saker hon inte vill ser hon inte riktigt meningen med.
Jag förstår inte byråkratin ibland. Det är slöseri med tid att sitta på Komvux. Jag behöver inte sitta och lära mig hur sprutor fungerar, teori är teori, jag vill ut i verkligheten, säger Roma- Krystina.
Efter allt Roma-Krystina hört om personalsituationen inom vården hoppades hon på att få börja arbeta igen. Nu när hon ringt runt och hört sig för vet hon inte riktigt vad hon ska tro.
Jag kände mig så liten, så liten men jag ger inte upp. I nästa vecka börjar jag ringa till Järna och Södertälje så får vi se hur det går, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter