Barrosso verkar ha fått till en bättre träff

EU-kommissionens nye ordförande José Manuel Barrosso liknar arbetet med att forma en ny kommission som att gå på blind date. Låt oss då hoppas att han hade riktig otur i första försöket - och att den nyligen föreslagna kommissionen passerar EU-parlamentets granskande blickar. Borta är Rocco Buttiglione, italienaren med diskriminerande åsikter om såväl kvinnor som homosexuella. Att han var omöjlig att ha kvar insåg till slut även den italienske premiärministern Silvio Berlusconi. Borta är också lettiskan Ingrida Udre, kontroversiell även på hemmaplan och som bland annat inte förmådde övertyga sina utfrågare om att hon förstod värdet av öppenhet och insyn. Att hon fått gå är heller ingen skräll.

Ett bekymmer, som en följd av att Udre petas, är att antalet kvinnor i kommissionen minskar. Det borde bekymra såväl Barrosso som den nationella regeringarna och EU-parlamentet. Men mer än några pliktskyldiga beklaganden av faktum lär det tyvärr inte bli. Om inte parlamentet har lite stridslust kvar, förstås. Frågan är viktig nog att grilla Barrosso lite extra.

Statsminister Göran Persson muttrar om att det var tur att inte parlamentet gick för långt i kritiken mot det förra kommissionsförslaget. Underförstått en varning om att det inte ska bråkas om den nya uppställningen. Låt Persson muttra på. Det finns goda skäl att glädjas åt att parlamentet tagit sin granskande uppgift på allvar och det med en förhoppning om att kommissionen version 2.0 också ska nagelfaras. Det är lika viktigt att parlamentet säger ifrån när en Buttiglione dyker upp som om en troende kommunist, vars ideologi är helt oförenlig med unionens grundläggande visioner, skulle göra det.

Samtidigt brådskar det. Kraven är stora på Barrosso att få den nya kommissionen godkänd. Han ser ut att ha fått bättre träff den här gången. Förslaget bör kunna få godkänt. Att EU har andra problem att ta tag i, bekräftades när den holländske premiärministern Wim Kok summerade hur unionen ligger till i jämförelse med målen i den så kallade Lissabonprocessen. Enligt dessa ska EU till 2010 ha utvecklats till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Men utvecklingen har snarast gått åt motsatt håll, eftersom såväl USA som Asien dragit ifrån. I världsekonomin är EU fortfarande mer släpvagn än motor.