Bäst mot slutet på Åkerö
Föredrag: Lars Sjöberg
Piano: Chantal Stigliani
Opera och romanser
Basbaryton: John Erik Eleby
Piano: Mattias Holmström
Strålande samklang
Mezzosopran: Åsa Dornbusch
Klarinett: Karin Dornbusch
Piano: Matti Hirvonen
Från Bach till Beatles
Gitarr: Göran Söllscher
Michelangelo Quartet på Åkerö
Violin: Mihaela Martin och
Violin: Stephan Picard
Altviolin: Nobuko Imai
Violoncell: Frans Helmersson
Årets kulturfestival på Åkerö är nu slut. Vädret blev sämre än vanligt men nästan alla program var ändå slutsålda.
Allra bäst blev det mot slutet, precis som det ska vara.
Starkast av allt blev det att höra Göran Söllscher spela i lördags kväll.
Före paus var det lutmusik på den elvasträngade Bolin-
gitarren. Sorgligt gråtande eller sirligt dansanta lät småstyckena av Dowland, och Söllscher gav oss dem i rätt miniformat. Större pådrag var det i Bachs fiolsonat BWV 1001, där speciellt fugan imponerade.
Men efter paus kom det makalösa spelet fram på vanlig gitarr. Av Villa-Lobos hade
Söllscher satt en mazurka och en etyd i mitten och ramat in med första och fjärde preludiet. Klockklangen i flageoletterna i det sista lät magisk!
En vemodig vals nr 3 av Barrios följdes av mexicanska vyer i Ponces Sonatina Meridional, som måste vara ett av de bästa sådana originalverk som finns med hela tiden bra musik och stor variation i klang och spelteknik.
Michelangelo Quartet på söndagen var också världsklass, kort sagt! Och så gav de oss Hugo Wolfs italienska serenad som extranummer. Bravo!
Schuberts Döden och flickan spelade de med gastkramande intensitet, inte minst från cellon, men lyriskt melodiskt när så skulle vara. Dock hade jag ibland velat höra violan mer.
Riktigt lika hemtama var de nog inte med Debussy där ett och annat inte synkade och man någon gång saknade a soft touch. Men annars har jag aldrig hört Debyssy så dramatisk.
Fredagen hade fokus på Carl Gustaf Tessin och de franska influenserna. Lars Sjöberg berättade om konst som funnits på Åkerö och Chantal Stigliani spelade Couperin och Rameau. Men tände till gjorde det med kraften i hennes Debussy och Ravel. Virtuost!
Fransk opera med basbarytonen John Erik Eleby avslutade fredagen. Fler svaga nyanser och mer skönklang tyckte jag först. Men som tamburmajor i Le Caid var han virtuost skrytsam och sedan gripande i kungens monolog i Don Carlos, uppbackad av fantastiskt pianospel. Storartad var också hans Mefistofeles à la Berlioz och Gounod.
Lördagens eftermiddag handlade om tyska romantiker med mezzosopranen Åsa Dornbusch och systern Karin Dornbusch på klarinett.
Rösten tyckte jag bäst om i Alban Bergs ungdomssånger och i Hugo Wolf, där kärlekens spotska och tragiska sidor kom så fint fram.
Klarinetten visade också världsklass, otroligt koncentrerad men ändå så levande i Schumanns fantasistycken och i Alban Bergs fyra aforismer.
Nästa år blir det tioårsjubileum för Åkerö, då ett stipendium ska delas ut för första gången. Bra!
Så jobbar vi med nyheter