BĂ€ttre med mer musik
Hitta Hov eller En fÀktmÀstares vedermödorStockholms BarockensembleSkÄdespelaren Uffe ErikssonPelles LusthusArr: Nyköpings Kammarmusik-förening, Sörmlandsbanken
Barocken Àr annars en outtömlig epok i musikens historia. Antika och bibliska Àmnen avhandlas gÄng pÄ gÄng i operor och oratorier. NÀr HÀndels London-publik tröttnade pÄ Julius Caesar pÄ italienska kom Messias pÄ engelska i stÀllet.
Men det hinner hÀnda mycket frÄn epokens början till dess slut, frÄn Monteverdis opera Är 1607 om Orfeus till Bachs och HÀndels död cirka 150 Är senare.
Spelskickligheten drivs upp, pÄ fiol av sÄdana virtuoser som Corelli och Biber. Och genrer som sonat, svit och konsert fÄr allt fastare ramar.
De första offentliga konserterna för betalande publik vÀxer fram. Men för musiker och tonsÀttare gÀllde det lÀnge att ÀndÄ skaffa sig en sÄ vÀlbetald och sÀker anstÀllning som möjligt. Ty furstehoven krÀvde stÀndigt ny musik liksom kyrkor och katedraler.
Ăven Mozart var lĂ€nge furstlig hovleverantör av musik.
I dag vet vi mer om barocken Àn nÄgonsin och Àven det mest perifera finns inspelat pÄ skiva.
Gemensamt sedan ett par Ärtionden verkar vara att man mÄste spela pÄ gamla instrument, original eller nybyggda kopior.
Sedan har trenderna skiftat, frÄn tyskt akademiskt och korrekt till italienskt fullblodigt och frÀsigt (hör bara pÄ grupperna Europa Galante och Il Giardino Armonico).
HÀr nÄgonstans kommer Stockholms Barockensemble in i bilden med en spelstil Ät det frÀsiga och dynamiska, att döma av gÄrdagens konsert. Stommen var fem strÄkar, frÄn fiol till kontrabas, plus cembalo förstÄs samt en travers (en flöjt av trÀ) och en fagott för solospel och fÀrglÀggning.
De klingade alla utmÀrkt i Pelles Lusthus, friskt och med varje instrument tydligt profilerat.
De började ocksÄ pÄpassligt med förspelet till just Monteverdis Orfeo och slutade med en flöjtkonsert av Telemann.
Men just det, nÄgon vanlig konsert skulle det ju inte bli utan en pedagogisk tidsresa frÄn vÄr tid till barocken under ledning av fÀktmÀstare Axel Mantel, alias skÄdespelaren Uffe Eriksson, som med hög röst och pondus à la Gustav II Adolf intog scenen.
Idén kan i sig vara utmÀrkt. Vi fördes till Kung Leopolds hov, dÀr alla tröttnar pÄ att ha en kung som stÀndigt somnar.
AlltsÄ tvingas Axel rida ut i vÀrlden och leta efter nytt hovfolk, och det blir vi i publiken som utsÀtts för olika prov innan vi kan godkÀnnas.
SÄlunda gÀller det att höra vilka djur som hÀrmas i musiken: en kvÀkande groda i kontrabasen, en morgonhes tupp i fagotten, en smeksam katt i fiolen. Notera hÀr ocksÄ att det var Heinrich Ignaz Frans von Biber, som lÄngt före sin tid imiterade och skrev sÄdan hÀr och annan programmusik.
BÀst fungerar nog de praktiska momenten i en frimodig skolklass pÄ lÄg- eller mellanstadiet. NÄgon mÄste ju försöka ge barn och unga ingÄngar till Àldre tiders liv och musik, och dÄ Àr sÀkert övningar i att hÀlsa och fÀktas lÀmpliga.
I gÄr var de allra flesta vana konsertbesökare, som förvisso syntes deltaga Ä det livligaste. Men jag gissar att mÄnga med mig gÀrna skulle ha velat njuta av ett rejÀlt stycke musik ostört, om man fÄr sÀga sÄ, som avslutning.
För Stockholms Barockensemble gav verkligen sÄdan mersmak med sitt spel att slutet pÄ det tre kvart korta programmet nu blev rumphugget utan en sÄdan fortsÀttning.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!