Behandling var god dröj

Jag är en reumatiker som sedan ett par veckor tillbaka fått tilltagande värk och ledstelhet. Besökte vårdcentralen i Oxelösund, där läkaren förutom att ordinera sedvanliga mediciner också rekommenderade mig att gå på behandling hos en sjukgymnast vid vårdcentralen. Jag fick en lapp av läkaren, där det stod att tidsbeställningen sker dagen före behandlingen via telefon måndag, onsdag och fredag kl 89.30.
När jag ringde 24/4 på morgonen, fick jag veta att de hade så många akutfall att man inte kunde ta emot mig och bad mig ringa nästkommande torsdag. Jag frågade då vad som menas med akutfall och fick svaret att det är de som haft svåra problem under två dagar. Jag replikerade att jag haft problem under längre tid än två veckor.
Eftersom jag redan tidigare fått hänvisningen att ringa en torsdag och då blivit avspisad med att bokning endast sker måndag, onsdag och fredag, ville jag ändå beställa en tid någon dag framöver. Nej det gick inte, utan det bästa vore nog att jag vände mig till en privat sjukgymnast och jag fick också telefonnumret till en sådan, boende i Nyköping.
Det finns säkert gummor på 70 år som slänger sig i bilen och susar iväg till Nyköping lätt som en plätt, men jag tillhör inte den kategorin. Förutom kostnaden för behandlingen hos en privat sjukgymnast är transportkostnaden inte försumbar för en fattigpensionär, om den så bara består av bussbiljetter.
Jag undrar nu, vart är vi på väg? Skattesänkningar är tydligen det allt överskuggande målet, även om de leder till indragning i sjukvården. När samhällets vårdapparat inte klarar sin uppgift, hänvisas patienterna till de privata entreprenörerna och de som inte har råd att betala bollas mellan olika instanser tills de resignerar eller blivit så dåliga att ingen bot finns.
K Hedström