När jag hade pluggat i fyra år och på allvar började fundera över situationen på arbetsmarknaden drog jag en vanlig slutsats. Precis som många andra med humanistisk eller samhällsvetenskaplig bakgrund kom jag fram till att jag i alla fall kunde bli lärare.
Lärare hade i och för sig aldrig varit mitt drömyrke och löneutvecklingen är obefintlig. Däremot gav läraryrket mig en möjlighet att få vardaglig nytta av mina kunskaper i historia.
Sagt och gjort. Någon vecka senare hade jag skrivit in mig på en kompletterande lärarutbildning. Det blev starten på 60 poängs slentrianstudier i ett ämne som kallas för utbildningsvetenskap – och som ingen har riktig koll på vad det innebär. Vi träffades tre gånger i veckan, två timmar per gång, för att överträffa oss själva i floskler om etnicitet, genus och klass. Själv läste jag vid journalisthögskolan under tiden – och fick min behörighet efter att ha köpt en bok på hela lärarutbildningen. Titeln? ”Vi och dom. Etnicitet, genus och klass i samspel”. Såklart.
När utbildningsminister Jan Björklund (FP) i går berättade att nya skollagen innebär krav på lärarbehörighet hänvisade ministern till utbildningsvetenskapen som kvalitetsmärkning. Ämnet som lärarna på lärarhögskolan varken kan – eller vill? – placera inom ramen för den traditionella akademin. Vad Björklund i praktiken säger är att ett och halvt års flummande är en tydligare kvalitetsmärkning än en kandidat- eller magisterexamen. Utbildningsministern för alltså en symbolpolitik lika kvalitetsinriktad som mellandagsrean på Ullared.
Lärarbehörighet blir aldrig en garanti för bättre lärare. Huvudsaken är att läraren har en gedigen ämneskunskap och – inte minst – brinner för sin uppgift. Vilken arbetslös akademiker som helst kan sova sig igenom tre terminer ”värderingsövningar”.Vill man helst vara någon annanstans har behörigheten ingen betydelse.
Min lärarbehörighet gör inte mig till en bra lärare. Därför bör enskilda skolor inte heller tvingas att tacka nej till lärare som verkligen blir inspirerade av att undervisa kunskapstörstande ungdomar – men som ”bara” har en fil. kand i sitt ämne.
Liberaler brukar inte sticka huvudet i sanden när intresseorganisationers och fackförbunds inflytande i politiken blir orimligt. Ändå drar Alliansregeringen igenom en skollag – i princip beställd av Lärarnas riksförbund – vars syfte är att minska konkurrensen mellan olika lärare och hålla resterna av lärarfackens havererade lönesättning uppe.
Och jag som fått lära mig att skråväsendet blev omodernt i samband med industrialismen.