Bekvämt att spotta på byråkrater i Bryssel

EU är mediernas favoritämne när det kommer till att knåpa ihop aprilskämt. En stor del av det EU – i medierna oftast oklart vilken institution som avses – har för sig, ter sig redan som skämt i medborgarnas ögon. Köttberg som ruttnar, leksaksförbud och krokiga gurkor. Så blir det när journalister letar efter skarpa vinklar, vill locka ögon till rubriker och struntar i att förklarar komplicerade sammanhang. Det spär på avsmaken för EU. Att göra skämt av politiken blir därför ofta en flipp.
Men många befarar att medborgarinitiativet ändå blir till ett skämt. Konceptet skrevs in i Lissabonfördraget som började gälla 2009. Syftet är att vi gräsrötter ska få mer makt och att det utbredda politikerföraktet ska minska.
Ett medborgarinitiativ till Bryssel skiljer sig från det du plitar ner och lämnar till kommunfullmäktige. En miljon namnunderskrifter från minst sju medlemsländer krävs. Om alla formella krav uppfylls är EU-kommissionen och EU-parlamentet sen tvungna att behandla lagförslaget. Det antas eller avslås därefter av parlamentet och ministerrådet, precis som alla andra lagförslag i unionen.
Den första april förra året skålades det i champagne på parlamentets kontor i Stockholm. Det var byråkraternas startskott på förberedelseperioden inför den nya demokratiska eran.
Det är bra att tjänstepersonerna har förberett sig länge, vi som vill hitta på lagar kommer behöva mycket hjälp med den massiva formalian.
Till och med EU-parlamentets talman Martin Schulz säger att medborgarinitiativets betydelse inte ska överdrivas. Men Europeiska unionen får obefogat mycket kritik för att vara odemokratisk.
EU-parlamentet har tack vare Lissabonfördraget lagstiftande makt inom nästan alla politikområden. Samtliga ledamöter är – till skillnad från riksdagens ledamöter – direktvalda av folket. Sverige är med i unionen eftersom de flesta svenskar röstade ja 1994, och än i dag är opinionen positiv.
Att politiker och byråkrater skulle vara onda eftersom de jobbar för ett europeiskt samarbete är en lika trångsynt som felaktig slutsats. Ur ett historiskt perspektiv är EU världens mest framgångsrika fredsprojekt.