Under Släktforskardagarna i Nyköping meddelade Barbro Stålheim, ordförande i den lokala släktforskarföreningen, vem som vann tävlingen med fokus på släkt- och hembygdsforskning.
Vinnare blev Kerstin Lindell – 68-årig Nyköpingsbo som började släktforska först för ett par år sedan.
– Var det bara jag som skickade in en berättelse? undrar hon när hon får beskedet.
– Gud så kul! utbrister hon när hon sedan får veta att ett 40-tal bidrag inkom.
Kerstin Lindell drömde som ung om att arbeta som journalist. 1965 var hon under några månader volontär på SN.
– Att skriva har alltid legat för mig. Men jag kände mig inte bekväm som journalist, insåg att jag behövde vara mindre blyg och mer påläst i samhällsfrågor.
I stället kom hon att ägna större delen av sitt yrkesverksamma liv åt arbete inom kundtjänst på försäkringsbolag. För ett par år sedan, när hon var nybliven pensionär, fick hon via en vän plötsligt upp ögonen för släktforskning.
– Han förklarade att jag inte kan släktforska planlöst utan måste veta vad jag letar efter. Jag undrade vem som var pappa till min pappas halvbror. Tre minuter senare kom namnet upp på skärmen framför oss. Jag skrek rakt ut av glädje!
Kerstin Lindell började själv forska. I början av det här året gick hon en skrivarkurs via Släktforskarföreningen i Nyköping-Oxelösund och fick höra talas om Berättartävlingen. "Det hinner jag nog inte" var Kerstins första tanke. "Har jag något att skriva om då?" var hennes andra. Så kom hon på att hon redan hade gjort mycket research om två av sin farfars bröder, som emigrerade till Kanada. Hon satte sig vid sin dator och började skriva.
– Berättelsen flödade ur mig, jag blev exalterad och hade så roligt när jag skrev den. Mitt enda problem var begränsningen på 12000 tecken. Jag filade på texten, lade till och drog ifrån.
Brödernas många brev från Kanada till sin familj i Sverige ligger till grund för Kerstin Lindells text. Hon skildrar framför allt Helmers och Sigvards levnad. Hon spekulerar i varför de egentligen utvandrade från Tystberga 1929.
– Den verkliga orsaken vet i dag bara Sigvards maka, snart 100 år. Men hennes läppar är förseglade, säger Kerstin Lindell.
Hon lät ett 15-tal vänner och släktingar läsa texten innan hon skickade in den till tävlingen.
– Jag hade trott och hoppats på mer respons av dem. Därför blev jag förvånad och glad när jag fick veta att jag vunnit. Det var stärkande för självkänslan! utbrister hon.
Motiveringen till varför just Kerstin Lindell skulle vinna lyder: Välskriven. Spänner över många år. Lokal, men sätter det lokala i ett stort, tidsenligt perspektiv.
Nu planerar hon att använda sin berättelse som bas till en längre text.
Fotnot: Kerstin Lindells vinnarberättelse finns publicerad på www.sn.se.