Berättelsens kraft

Vad säger ett historie- och kulturarvsforum till sin samtid egentligen? Mer än man anar, faktiskt. Vid lördagens forum i Flen, anordnat av Sörmlands museum och Södermanlands hembygdsförbund, möttes yrkesverksamma tjänstemän och engagerade från historiskt engagerade frivilligorganisationer under en heldag som präglades av både spänstiga och intressanta diskussioner inte minst eftersom ett särskilt fokus lagts, och läggs, på 1900-talets förändringar.

Under rubriker som landsbygdens förändring, bygga och bo eller kläder och mode diskuterades hur man tillsammans kan bidra till att uppmärksamma intressanta delar av den lokala samtidshistorien. När elektriciteten kom och när den då och då går. Fabrikerna som dominerade men idag är borta. När människorna lämnade åkrarna och byarna. Barn och arbete. Den tid som känns väldigt nära, men där så mycket redan är historia. Men om bara någon generation är minnena historia liksom de berättande rösterna.

Den personnära historien, det självupplevda, finns det ett särskilt värde i att dokumentera för framtiden. Detta eftersom den enskilda människan och hennes berättelse lätt försvinner i historieskrivningens mer allmänna struktur- och händelsefokuserade beskrivningar. Detta underströks i Flen särskilt av historikern och SVT-profilen Olle Häger, som tillsammans med Hans Villius gjort många uppmärksammade historiska tv-program. Berättelsens kraft som budbärare kan inte överskattas.

Om vi lägger själva ämnesdiskussionerna åt sidan, är det värt att understryka värdet av den här typen av samverkan. Det är när och där profession och frivilligengagemang möts som samhällets institutioner är som starkast. Människors engagemang är den gemenskap som ett samhällsbygge vilar på. Ett samhälle som ogenerat lämnar över allt mer ansvar och makt på statliga och andra offentliga institutioner står därför mer osäkert än många förleds att tro.