Hans engagemang i bygdegårdsrörelsen började på 80-talet, när han tog initiativet till att starta amatörteatergruppen Kung Blackes Gycklare vid Vadsbro Blacksta Föreningsgård.
– Jag hade ett intresse för teater redan i ungdomen och i föreningslokalen i Vadsbro Blacksta fanns det en gammal scen. Jag pratade med dåvarande ordförande Seth Andersson och han sa att det bara var att sätta i gång, säger Lars Gustafsson när tidningen träffar honom hemma på gården i Bettna-Ökna.
Han ringde runt och hörde vilka som var intresserade av att gå med i teatergruppen och vid valborg 1987 gjorde gruppen sin debut. Vid sidan om sin roll som estradör skrev Lars Gustafsson också revyer, och det här var bara början på hans engagemang i bygdegårdsrörelser. Så småningom gick han med i bygdegårdsdistriktet och efter ett par år blev han distriktsordförande.
– Seth Andersson satt med i distriktet och nämnde att det behövdes en ny ordförande. Han frågade mig några gånger på skämt om jag skulle kunna tänka mig att bli det.
Så började Lars Gustafssons ordförandeskap på distriktsnivå, som pågick i sju år och gav honom chansen att lära känna människor över hela landet.
– Det är roligt att träffa människor från olika delar av landet. Man tänker ofta olika, och det är just det jag tycker är väldigt nyttigt. Man får liksom en annan ingång på allt.
Trots att han i dag är 76 år gammal är han fortfarande aktiv i bygdegårdsdistriktets valberedning, där han suttit med i nästan tio år.
– Det närmar sig tio år och då är det inte bra, demokratin kan vara i fara och det skäms jag inte för att säga. Valberedningen är en maktposition. Jag skulle ha avgått i april men man hittade inte någon som ville ställa upp. Dock är jag inte sammankallande längre, säger han.
I juni tilldelades Lars Gustafsson Bygdegårdarnas Riksförbunds högsta utmärkelse, Guldplaketten. Men trots sitt fleråriga engagemang, kom beskedet, som nådde honom per post, som en stor överraskning.
– Man blir ju helt förvånad. Man tycker inte att man har gjort riktigt för det och vet att det är många andra som också gjort mycket. Men det är klart att man känner lycka över att andra sett vad man gjort.
En av de största faktorerna till hans framgångsrika år som ordförande för bygdegårdsdistriktet tycks vara hans förmåga att skapa relationer och samtala. I motiveringen till utmärkelsen Guldplaketten står bland annat att "Han vänder på varenda sten, besöker kandidater i alla väderstreck och ringer fler telefonsamtal än det är möjligt att räkna. Uppfinningsrikedom, mod och förmåga att fatta beslut är grundläggande i Lasses gärning. Lasse har också en särdeles förmåga att samtala, bygga relationer och skapa utrymme för omgivningen att växa och utvecklas".
Du berättar själv att du tycker att det är oerhört roligt att lära känna nya människor och samtala. Vad var det som fick dig att välja bygdegårdsrörelsen framför till exempel en politisk karriär?
– Den demokratiska grundvärderingen att samla folk under ett neutralt tak. Vem du än är så är alla likvärdiga när de går in genom dörren. Det är nog Lasse i ett nötskal. Jag vill tycka det jag tycker utan att binda upp mig till något parti.
Lars Gustafsson känner så starkt för Bygdegårdsrörelsen och dess gemenskap att han genom åren har kommit att kallas för "bygdegårdsnörd". Det tar han givetvis som en komplimang.
– Folk som är intresserade av en viss sport brukar kunna det. I mitt fall är det bygdegårdar och är man intresserad blir man nog också hyfsat bra på det. Jag brukar kallas för bygdegårdsnörd, skrattar han.
När han och sambon Monica åker runt i landet med husbilen håller de alltid ögonen öppna för bygdegårdsskyltar.
– Vi brukar stanna och titta och oftast så vet jag vad det är för bygdegård. Det finns över 1400 stycken i Sverige och 27 i Sörmland!