Ove Lundblad har en gul Ford Ranchero från 1959. Under huven sitter en bensinsnål motor och vid varje säte ett modernt säkerhetsbälte.
‒Jag är inget originalfreak, jag vill bygga min bil som jag vill ha den. Den här drar 0,8 milen.
Han är fortfarande medlem i Automobilsällskapet i Nyköping, men vill ogärna prata om den senaste tidens konflikter. Nu blickar han och vännerna som träffas i Oxelösund framåt.
Vad är det som är så roligt med gamla bilar?
‒Det är gemenskapen, vi är alla nyktra, skötsamma gubbar här, säger Ove Lundblad.
Jörgen Eriksson, som kommer med en Buick Sentry från 1956 håller med. Han visar en bild i sin telefon på en husvagn som precis som bilen är målad i rött och svart, och berättar att han gärna åker runt på bilträffar i landet.
‒Resan är målet. Har man bråttom så har man startat för sent, säger Jörgen Eriksson.
Han har haft sin Buick i 19 år, men färdig, det blir man aldrig, berättar han.
‒Det är ett rullande projekt.