Företagarna i Oxelösund tycker att politikerna fokuserar på visioner och rankingar i stället för att hjälpa till på riktigt; kommunledningen kontrar luddigt nog med att "ett bra företagsklimat skapar vi tillsammans" (SN 14/6). Kommunalrådet Catharina Fredriksson (S) pratar om "övergripande mål" för företagsklimatet men det imponerar inte på de lokala småföretagarna (SN 10/6).
I ljuset av det verkar det strålande att EU gör något konkret. Det fluffas inte (bara) om visioner utan kommunen ges två miljoner för att rusta upp och utveckla skärgården och få fart på turismen, berättade SN i går.
Det är precis vad Oxelösund behöver; i trakten finns fantastisk natur och kulturhistoria men det behövs ekonomisk hjälp för att öka kommers och företagande. Eller?
Betänk att pengarna som går till Oxelösund kommer från samma plånbok som bidragen till de spanska kuststadsprojekten som vi hatar. Eller de italienska småjordbruk som vi antar svindlar eller slösar bort pengarna.
Bidragen kommer från EU:s Leader-program, ett projekt för att utveckla landsbygden på lokala företagares villkor. Alltsammans är en del av unionens jordbrukspolitik och i Sverige sorterar det under Jordbruksverket. Vi pratar således om den del av EU:s budget som väcker mest avsky i Sverige: jordbruksbudgeten.
En gammal industriort som Oxelösund kämpar tappert för att överleva i det postindustriella tjänstesamhället. På samma sätt som spanska och italienska småbyar. Ska någon – och i så fall vem – få bidrag?
Det är lättköpt att vara misstänksam mot "de där sydeuropéerna" och per automatik tro att de är latare och mer förslagna än vi. Men de bespottade EU-bidragen nyttjar och/eller utnyttjar även vi i östra Sörmland. Den som själv är utan skuld... och så vidare.