– Vi har inte fått något gaskontrakt, det är ingen som vill köpa gasen till rimligt pris. Så fort vi får kontrakt på att kunna sälja gasen så kör vi i gång och börjar bygga.
Kjell Johansson, lantbrukare på Sjukälla gård nära Jönåker, har försökt starta upp biogasproduktion i snart tio år.
Rötning beskrivs som lite av en mirakelprocess som slår inte mindre än tre samhällsviktiga flugor i en enda miljövänlig smäll: Biologiskt avfall tas om hand. Biogödsel framställs och ersätter det ohållbara handelsgödslet. Och så utvinns biogas, som kan driva fordon eller bli till el och värme. Numera kan gasen också omvandlas till flytande form.
Men det kostar att dra i gång produktionen: Kanske 80 respektive 100 miljoner kronor för de lantbrukare, i det senare fallet tillsammans med gasbolag, som driver idén i Jönåker och Strängnäs.
För att trolla fram så mycket pengar vill långivarna veta säkert att producenterna kommer att kunna sälja biogasen.
– I dagsläget har biogasen problem om den inte har långsiktiga kontrakt med någon som tar emot, säger Anna Schnürer, professor i bioenergi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Och just detta saknas än så länge i Sörmland för de båda initiativen, trots att behovet av bränsle är enormt: De över 230 bussarna i landsbygds- och stadstrafiken tillryggalade i fjol knappt 1,2 miljoner mil, enligt SN:s sammanställning från Sörmlandstrafikens årsredovisning.
– Det går för trögt och för långsamt när det gäller kollektivtrafiken. Vi räknar tyvärr inte ens med att gasen stannar i Sörmland, säger en påtagligt irriterad Kaj Wågdahl, ordförande i Strängnäs Biogas.
Initiativet förhandlar i stället med "olika bolag och kunder, i regionen och utanför" och hoppas under hösten teckna långsiktiga avtal så att de innan årsskiftet kan börja arbetet med att köpa in en anläggning. Rötningen kan i så fall komma i gång 2019, men det kunde ha skett tidigare, menar Wågdahl, om kollektivtrafiken följt med på tåget i stället för att förbise miljönyttan.
– Myndigheten nöjer sig med fossilfritt och därmed kan det vara importerad biodiesel. Men biogas lokalt har extremt goda klimatprestanda.
Henrik Posse, specialist på trafikförsörjning vid Sörmlands kollektivtrafikmyndighet, tycker inte att länet har något att skämmas för. 2011 gick 50-talet stadsbussar i Eskilstuna över till huvudsakligen biogas, som då inte fanns tillgängligt i övriga ländet, säger han. Länets övriga kollektivtrafik körs sedan några år på biodieslarna HVO och RME samt el.
Varför kör ni inte mer på biogas?
– Vi har utrett frågan under vinter och den utredningen fortsätter. Biogas har varit på tapeten samtidigt som det hänt mycket annat på drivmedelsfronten de senaste åren, säger Posse.
Anna Schnürer menar att hela buketten av biodrivmedel kommer att behövas för att klara den stegrande klimatkrisen.
– HVO kan produceras från slakteriavfall, men börjar man använda palmolja måste man se till att det inte är fulolja. Biogasen kommer ju i Sverige i alla fall primärt från avfall. Vi odlar ju inte primärt för det som man gör till exempel i Tyskland, säger Uppsalaprofessorn.
På andra håll i landet har kretsloppstänk redan anammats: Den 21 augusti träder Kalmar läns nya trafikavtal i kraft, där biogas är "huvudinriktning" för de icke-fossila bränslen som senast 2020 ska driva omkring 400 bussar.
Sörmlandstrafiken, varför tar ni inte hänsyn till biogasens bredare samhälls- och miljönytta?
– Vi har i vintras tittat rätt mycket på effekter av olika drivmedel, även hela livscykelns påverkan på miljön. Det är ett arbete som kommer att fortsätta. Att frågan är aktuell visar inte minst dina frågor, säger Henrik Posse.
– Vi vill ju verkligen bidra till samhällsnytta.
Sörmlandstrafiken hänvisar också till att det skulle ha blivit väldigt dyrt att under pågående upphandlingsperiod byta bussar och byta depå – förändringar som krävs för att gå över till gas. Men just i höst ska busstrafiken för 2019-2029 börja upphandlas.
– Det är i högsta grad relevant hur skattefinansierad verksamhet påverkar miljön, säger Henrik Posse, och hävdar att miljöfrågor blir "en mycket viktig del" när kravspecifikationen tas fram under hösten.
Makten i Sörmlandstrafiken vilar hos direktionen, där länets ledande kommun- och landstingspolitiker härnäst träffas den 6 oktober.
Enligt Kaj Wågdahl har myndigheten diskuterat biogas, men hittills valt att inte gynna den specifikt av rädsla att utländsk biogas, som kan vara dubbelt subventionerad jämfört med svensk, då skulle kunna ta över. Henrik Posse säger sig känna till resonemanget, men vill inte svara på om det legat till grund för beslut.
Samhället missar ofta helhetsperspektivet när det gäller biogassystemet och dessa olika nyttor, menar professor Anna Schnürer.
– Inte sällan behandlas transport, klimat och avfallshanteringsfrågor av olika enheter hos aktörer som kommuner, regioner eller myndigheter.
Under vintern köptes bolagsdelen i Jönåkers biogasprojekt av statliga finska Gasum. Den svenska vd:n har meddelat att alla investeringar ses över på obestämd tid, men koncernchef Johanna Lamminen ger SN en något annorlunda bild.
– Vi säger konstant att vi vill expandera biogasverksamhet i Sverige. Köpet är inte en anledning att pausa, men det här behöver utredas närmare.
Lantbrukaren och C-politikern Kjell Johansson hoppas att finländarna ska komma med färskt kapital – men mest på att sörmländska makthavare ska börja se till hela kretsloppet.
– Det hänger ju på den politiska viljan. Om politikerna sätter rätt kriterier, då kan vi komma in.