Under ett års tid har det bedrivits skogsavverkning vid Tryntorp Björkmon i Gåsinge socken. Timmerbilarna har hämtat stammarna men allt "avfall", det vill säga skogsris och grenar ligger nu kvar i gigantiska högar i väntan på att förvandlas till flis.
Något som retar Birger Johansson som fått en lång och hög mur av torrt ris precis utanför sin bostad intill vändplanen och brevlådorna.
– Rishögarna som ligger på gärdet stör ju ingen så varför smälla upp en sju meter hög och 50 meter lång tsunamibarriär av 1 000 kubikmeter brännbart material, så nära våra hus? Högen är 12 meter från syrrans hus, säger Birger Johansson och pekar på sin systers hus där han står på Åbosäter/Björkmons samfällighetsväg.
Enligt Holmens bruk som avverkat skogen så har barriären placerats vid vägen för att förenkla transporten. Riset kan även bli liggande i uppemot två år om inte värmeverken plötsligt efterlyser flis i vinter. Det är märkligt att det ska vara ett slags gratis lagerhållning just här, tycker Birger Johansson.
– Dessutom kan man ju undra om vi inte lärt oss något av förra sommarens torka och bränder. Vi hade två skogsbränder i trakten orsakade av åskan. Är det ens lagligt att placera brännbart material så nära husen?
När Birger Johansson kontaktade Sörmlandskustens räddningstjänst för att få svar på om det finns några generella brandsäkerhetsavstånd så svarade de "att det inte är deras mark."
– Jag som privatperson får inte ens sätta ihop en valborgsmässohög utan tillstånd men det här enorma risberget får klartecken, säger Birger Johansson och skakar på huvudet.
Enskilda vägar får ett statligt bidrag för att hålla vägen i bra skick vilket även betyder att det inte är fritt fram att sätta upp staket eller ha stora trädgrenar över vägen där trafik som postbil och sopbil även åker.
Den privata markägaren Jan Du Marie som äger Tryntorps gård menar att han legat på skogsbolaget för att få bort högarna.
– Natur och klimat rår man inte på. Det behövs mer kyla för att värmeverket ska efterfråga flis så tills dess får vi avvakta. Men Birger har ändå klarat sig bra, själv har jag haft en hög av granris i över ett år vid min gård, säger markägaren som till vardags bor i Täby.
Gunnar Engdahl på Holmen menar att resterna tas till vara som biobränsle och förvaras då så luftigt och öppet som möjligt och "inte alltför nära intilliggande hus."
– Under mina 28 år har våra rester iallafall inte självantänt i skogen så risken är minimal att det skulle börja brinna. Det har i så fall varit någon som tänt på.