Birgits varma leende hjälper
Mitt i allt detta står en vithårig dam med ett varmt leende.
Det är Birgit Lindström från Röda korset.
Dröj ett ögonblick, det är lite vatten där på golvet ser jag.
Vi har precis tagit i hand när Birgit får syn på den blöta fläcken på stengolvet. Raskt traskar hon i väg för att åtgärda problemet.
Jag vill ju inte att någon ska halka och slå sig, säger hon när vi slagit oss ner i den röda soffan vid entrén.
Varje onsdag i två års tid har Birgit tagit bilen från Vrena och kört in till lasarettet för att finnas till hands för de som behöver henne.
Det är lagom mycket, det gäller att vara alert hela tiden, säger den 77-åriga pensionären och fyrar av ett leende.
Birgit hjälper patienter till rätta, hon följer med ensamma patienter som kommer utan följeslagare, men framför allt finns hon där för dem som behöver en hjälpande hand. Det kan handla både om tröst och uppmuntran.
Jag gör mitt bästa för att muntra upp dem, sjukdomar pratar vi inte så mycket om.
Birgit hjälper även till att beställa färdtjänst och det är ett område som verkligen engagerar henne.
En del måste sitta och vänta i flera timmar på att få komma hem. När sedan bilen kommer ska det samåkas, så det kan ta timmar innan man är hemma igen. Det är förskräckligt, jag kan inte förstå vad det beror på, säger hon upprört.
Birgit flyttade från Stockholm till Vrena i december 1998. Genom sitt engagemang i Röda Korset kom hon i kontakt med verksamheten på sjukhuset.
Det här är väldigt trevligt att syssla med. Som pensionär kan jag bestämma över min egen tid, och det är bra att ha något fast att gå till.
Jaha, Larsson och Karlsson, då var det dags!
En taxibil har just anlänt och chauffören ropar upp vilka den är avsedd för.
Birgit är genast på fötterna och hjälper till att transportera ut en äldre, ensam dam med gipsat ben.
Åh, vad skönt att du finns!
Den gipsade damens tacksamhet går inte att ta miste på.
När Birgit Lindström inte är sysselsatt med väntjänstens uppdrag har hon ändå fullt upp.
Jag stickar och virkar en hel del. Sedan har jag ju barnbarnen i Gnesta. Jag förstår faktiskt inte hur jag har hunnit med att arbeta!, utbrister hon.
Att vara gammal och oförmögen att själv förflytta sig som en del av de ensamma patienterna är illa nog, tycker Birgit.
Att dessutom behöva vänta på en taxi i flera timmar för att få komma hem är inte skäligt, det behövs krafttag från politikernas sida!
Det är tur att det finns vänliga eldsjälar med varma leenden och hjälpande händer i sådana stunder.
Så jobbar vi med nyheter