Gott ledarskap handlar om att lyssna på sina kritiker – och befordra dem. I vinter har Björklund lyft upp inte bara en, utan två partikollegor som varit öppet skeptiska till delar av partiets inriktning under 00-talet.
Utnämningen av Cecilia Malmström till EU-kommissionär pekade ut Malmström som den självklara efterträdaren till Björklund, när han väljer att avgå. Och gårdagens besked att Birgitta Ohlsson tar över hennes statsrådspost bekräftar att partiledningen är mån om att stå på god fot med FP:s mest framträdande socialliberaler.
Det är bra för Folkpartiet, det är bra för regeringen.
Birgitta Ohlsson kommer att lämna avtryck i regeringen. Posten som EU-minister är förvisso ingen framträdande ministerpost. EU bör i dag betraktas som en naturlig del av inrikespolitiken. Men vad ministerposten erbjuder är en plattform inför valet. EU-ministern ska kommunicera Alliansens gemensamma visioner kring Europatanken mot en splittrad opposition. I den rollen blir Ohlsson riktigt, riktigt bra.
Birgitta Ohlsson har under åren som riksdagsledamot varit en av borgerlighetens skickligaste opinionsbildare. Hon är habil i frågor som rör mänskliga rättigheter och lyfte under presskonferensen själv upp slavhandeln med kvinnor i den europeiska sexindustrin som en av sina hjärtefrågor.
Mänskliga rättigheter och jämställdhet är en politisk gren som regeringen varit för svag i och är – tillsammans FRA-lagen, mot vilken Ohlsson först lade ner sin röst – huvudanledningen till varför unga liberaler i dag sneglar mot Miljöpartiet. Nu blir hon Alliansens motvikt till Maria Wetterstrand.
Kritiken mot att Ohlsson är en politiskt korrekt utnämning är därmed felaktig. Birgitta Ohlsson har i sitt uppdrag som Folkpartiets utrikespolitiska talesperson varit drivande i arbetet med att flytta fram FP:s positioner gällande kraven på en ny folkomröstning om EMU och en svensk anslutning till försvarsalliansen Nato.
I dessa frågor är regeringen ännu inte enig. Ytterligare en profilerad Nato-förespråkare som folkpartistisk minister kommer att kräva en politisk balansgång av statsminister Fredrik Reinfeldt.
Själv lär Birgitta Ohlsson inte snubbla.