Bissarna behöver förstÀrka Ànnu mer
Det Àr till och med sÄ man funderar pÄ hur det hade gÄtt om fjolÄrets lag hade mött Ärets. Jag Àr inte sÀker pÄ att Ärets lag hade vunnit, trots alla mustiga vÀrvningar.
Pelle Andersson kom med klokhet och finess, en beundransvÀrd instÀllning och en imponerande effektivitet. Dessutom blev han snabbt en förbild för de unga spelarna i klubben. Ja, för de Àldre med egentligen. Han blev nÄgon som kunde peka med hela handen dÀr ute pÄ plan. Follow me. Lite som nÀr Henke Larsson kom tillbaka till landslaget.
35 Är ung mÄste han höra till de tio bÀsta division 2-spelarna i hela Sverige.
Men Bissarna har ocksÄ blivit en one man show pÄ ett sÀtt som laget inte var i nÀrheten av förra sÀsongen. Spelare för spelare Àr Ärets lag bÀttre, men alternativen var fler ifjol och det flygande effektiva lagspelet mera tveklöst.
Visst, det var division 3 dÄ och steget Àr inget steg utan ett helt kliv. à rets sÀsong har kantats av skador. BÄde Björn Anklew och Dago Funes har visat i allsvenskan och superettan att de faktiskt var sÄ dÀr bra. De var vÀrda chansen och det var inte bara backarna i Eneby eller Ramunder som inte stod upp.
Faktum kvarstÄr. Utan Pelle Andersson Àr laget inte riktigt att lita pÄ. Flyttar man upp Christopher Lundin jÀmte Thomas Andersson pÄ topp sÄ börjar det raskt ta slut pÄ alternativ. BÄde pÄ mittfÀltet och i anfallet.
Nu behöver bÄde en matchotrÀnad Peter Berggren kliva fram och andra fylla pÄ för att det ska kÀnnas tryggt igen. Börja gÀrna redan mot Sirius i morgon.
Klubben har marscherat rÀtt upp i toppstriden av division 2 och vi kan vara glada för det och tycka att det var pÄ tiden att vi fick vÀrdig nivÄ pÄ fotbollen i stan. Men vill Bissarna vara kvar dÀr och till och med snegla uppÄt mÄste man fortsÀtta att scouta fram potentiella förstÀrkningar som Miikka Touvila.
Toppen av division 2 hÄller en sÄdan klass att Bissarna behöver fyra eller fem riktigt bra spelare till för att mÀkta med nÀsta steg, det som cementerar klubben som division 2-topplag i nivÄ med storheter som MjÀllby, Degerfors eller Ljungskile klubbar som alltid nosar pÄ ett kvalspel till superettan.
Fyra spelare till Àr lÀttare sagt Àn gjort, men likt förbaskat sant.
Satt pÄ Idrottsparken i torsdags och sÄg à tvidaberg spela klokt och vinna rÀttvist inför 9 000 ÄskÄdare. Men jag led ocksÄ med IFK Norrköping som hade ett surt oflyt med precis allting.
Dago Funes fick inte komma in pÄ plan. Det hade varit intressant att se vad hans kvicka fötter kunnat göra pÄ de trÄnga ytor dÀr Andreas Alms tunga ben körde fast.
Satt ocksÄ och tÀnkte att ett höstlÄn av Dago Funes skulle lösa de problem som finns i Bissarna, men drömma gÄr ju. Dago Funes vill inte tillbaka utan vidare och nu har han ocksÄ hamnat vÀldigt nÀra startelvan. Alm avstÀngd och den suverÀne Renato Braga illa skadad. DÄ spelar Funes frÄn start mot Assyriska i nÀstan match?
Slutligen: Avspark spelar inte i samma division som FotbollskvÀll. Det Àr inte formen eller programledaren det Àr fel pÄ. Det Àr klichéerna och lÄtsasanalyserna (man kan inte göra analyser av andrahandsrapporter frÄn fyra matcher som gÄr samtidigt). DÀremot har programmet bjudit pÄ intervjuer med Janne Andersson och Magnus Haglund som fÄtt mig att börja undra om vi inte har framtidens Lars-Tommy dÀr.
Allra, allra sist: Gordon Strachan-citaten i senaste Offside Àr hejdlöst rolig lÀsning.
SĂ„ jobbar vi med nyheter