Extra allt och mer till alla är oftast omöjligt i politiken. Men det var ungefär så det lät när utbildningsminister Jan Björklund (FP) presenterade den stora forskningspropositionen i går. Forskningskakan ska växa, bakas på dyrare råvaror, få fler lager och mer fyllning. Till och med garnityr kostar man på sig. Visionen är ett Stockholm university of art i världsklass, sa Björklund. Det är så långt ifrån basindustri och säkra intäkter till staten vi kan komma.
Det är tydligt att regeringen investerar i framtiden. Industrin varslar på löpande band och utvecklingen går inte att stoppa när globaliseringskrafterna driver näringar ur landet. Innovationskraften måste stärkas för att modernisera den svenska ekonomin.
Men regeringen eldar i alla ugnar. Gruvnäringen i norr är en osexig näring som har framtiden för sig och öronmärkta pengar kommer gå till gruv- och mineralforskning.
Forskningspropositionen som ska gälla 2013-2016 har stött på en hel del kritik när den presenterats etappvis under hösten. Att jantelagen ska slopas och krut läggas på elit och kvalitet (DN 30/8) mötte mothugg från akademikerna. Det är planekonomiskt att stämpla forskning som bra eller dålig – även små projekt bör få pengar och sen får man invänta resultatet, har ekonomihistorieprofessorn Ylva Hasselberg sagt, som är föreståndare för Institutet för teknik- och vetenskapsstudier i Uppsala (Vetandets värld, SR P1 6/9). Rader av Nobelpristagare skulle aldrig ha fått några pengar med regeringens nya forskningspolitik, enligt Hasselbergs meningsfränder.
Det är måhända riktigt. Men konkurrensen om världens skarpsinne hårdnar. När Alfred Nobel råkade uppfinna dynamiten på 1860-talet var succéer från Indien eller Kina inget hot. I dag är läget helt annorlunda och vi kan inte förlita oss på vetenskapares tur eller misstag när industrijobben försvinner utomlands. Att försöka prognostisera kvalitet är därför ansvarsfull politik.
Frågan vad kvalitet är kvarstår dock. Vetenskapsrådet har fått i uppdrag att ta fram kriterier och utifrån dem ska lärosätena få fördela forskningspengarna. Den kommande kvalitetsdiskussionen förtjänar all uppmärksamhet.
Lyckokakan är en liten torr japansk sötsak som innehåller en lapp med ett lyckosamt framtidsscenario. Om man har tur blir utfästelsen verklighet. Men på 2010-talet gör den regering som har råd klokast i att baka en saftigare kaka som räcker till fler. Då växer chanserna för att fler ska tycka att den smakar och gör gott.