Björklund leder betraktaren in i bilden
Galleri Sjöhästens väggar täcks av surrealistiska män i kostym och lättklädda kvinnor, stilleben och en alldeles särskild form av kubism. Målaren Frank Björklund ställer ut i Nyköping.
Säljer man måste man måla nya. Jag är ingen konstnärssjäl. Jag är helt odramatisk med sånt där.
Frank Björklund är självlärd, han har aldrig gått på någon konstskola, men har jobbat professionellt som konstnär i över 20 år och hunnit med ett 50-tal separat- och ett 30-tal samlingsutställningar. Själv beskriver han sina verk som surrealism med popinfluenser.
Frank Björklund är tekniskt skicklig och målar med en
tydlighet och ett förhållande mellan skärpa och oskärpa som för tankarna till fotografi. Men den exakta tekniken är bara ett medel, inget mål. Att jobba med skärpa och oskärpa och med bilder som man
tydligt ser vad de föreställer, åtminstone på ett ytligt plan, är ett medvetet sätt att leda
betraktaren in i bilden.
Det är idén jag vill att folk ska se. Inte ytan. Om jag inte målar så att det ser bra ut
skulle folk inte se idén.
Idéerna gestaltas ofta av en mängd av symboler.
Det blir lite som en detektivhistoria. Kan man läsa allegorier kommer man på vad det betyder.
För den som inte är expert på symboler kan de humoristiska titlarna vara en ingång till Frank Björklunds konst. Tavlorna på utställningen heter saker som Ryggtavla, Inre landskap och Soffisten och är ofta både roliga och dubbeltydiga. Ryggtavla är en tavla av en rygg med en tavla i som föreställer en ryggtavla. I Soffisten sitter en man i kostym i en liten soffa som i sin tur står i en större soffa. Även den som aldrig har hört talas om de gamla grekerna sofisterna drar på munnen.
Fungerar det ska titeln vara en biljett till en resa. Sen är det upp till dig hur långt du vill resa.
Det är inte bara i titlarna som Frank Björklund leker med ord. Hans egen version av kubism är helt enkelt bilder av kuber i olika miljöer och sammanhang.
I en tavla har han associerat vidare från kuben, via lådan och kommit fram till lådvin, som är en bild av kuber och vin.
Men trots Frank Björklunds osentimentala inställning till konstnärskapet är allt inte humor och lättsamt.
Jag skulle säga att 6070 procent av tavlorna har en tanke bakom. Men jag vill inte skriva folk på näsan.
Ett exempel är Fjädermoln, ett landskap där molnen har bytts ut mot fjädrar. Frank Björklund vill att betraktaren ska fråga sig vad fjädrarna gör där. Kan det vara för att vi skräpar ner världen så pass så att fåglarna dör? Men man kan lika gärna göra en annan tolkning än den konstnären själv har tänkt sig.
Jag är inte den som säger: läser man inte tavlorna på mitt sätt får man stryk.
Frank Björklund vill att hans konst ska väcka frågor. Det ska inte vara som en bild av en solnedgång, man tittar på den, konstaterar att den är vacker och går därifrån. De som går efter tio minuter på en utställning drar han gärna tillbaka in i lokalen.
Jag vill att folk ska stanna upp och fundera på varför. Men det är frågorna som är intressanta, inte svaren.
Fotnot: Utställningen på Galleri Sjöhästen öppnar i dag, lördag, och pågår till 25 november.
Så jobbar vi med nyheter