Björn Anklews gyllene tider i Halmstad
För ett år sedan befann sig Björn Anklew på fotbollens bakgård utan några större utsikter att ta sig därifrån. Sedan kom den stora chansen och de gyllene tiderna i Halmstad. Det här är berättelsen om en 25-åring som fick vara med om en fotbollssaga som snabbt förändrade tillvaron.
Det hindrar inte att Björn Anklew är den som samlar på sig flest svalor i lokaltidningen. Björn Anklew brukar få bra betyg vare sig han är ytterback, offensiv innermittfältare eller yttermitffältare.
Krisen i Nyköpings BIS förvärras när anfallaren Pär Karlsson går sönder. Dago Funes är fortfarande bara en talang och inte någon att luta sig emot. Någon måste kunna göra de viktiga målen, annars hotar division 4-spöket och då är föreningen och hela Nyköpingsfotbollen verkligt illa ute.
Bissarna försöker värva Peter Daun från Runtuna utan framgång. Caj Hjelm bestämmer sig för att prata med Björn Anklew som förklarar sig villig att prova som anfallare.
Han sa direkt att han kände för det och man riktigt såg hur han tände till. Det gick bra för Björn i anfallet. Jag tror det var där han började förstå att han kunde nå riktigt långt. Att han hade talang och egenskaper som skulle räcka till högre upp än division 3 och 2, säger Caj Hjelm.
På hösten 2002 är det pigga ben i Nyköpings BIS. Den hårda träningen som förut bara gjorde benen tunga har gett resultat. Laget klättrar med raketfart i tabellen och Björn Anklew öser in mål som anfallare.
Han har kvar sin position när Bissarna inleder återtåget till division 2 säsongen efter. På de tre första halvlekarna i trean gör han sju mål. När säsongen är över har Bissarna slagit målrekord och gjort flest mål av alla lag i landet. Björn Anklew vinner skytteligan på 28 mål.
Det är klart att jag kan sakna tiden i Nyköpings BIS, det här att man sprang och lekte på ett annat sätt. I allsvenskan får du inte samma utrymme. Där har man mer en uppgift som man måste fullfölja. Mer skyldigheter. Det går liksom inte att skämta bort om man misslyckas med fyra tunnlar på raken.
På hösten 2003 har flickvännen Emma Börjesson flyttat till Halmstad för studier. Paret är måna om att kärleken ska hålla och vill inte bo på var sin kust. Björn Anklew bestämmer sig för att flytta med. Han räknar först med att spela division 3-fotboll i Halmia.
Det tycker Caj Hjelm är alldeles för låg nivå. Han ringer till Halmstad BK, där han har vissa kontakter. HBK är kända för att kunna nosa sig till talang och sedan förädla den. Björn får chansen att träna med klubben en vecka. Han spelar två B-lagsmatcher och gör ett mål. Den allsvenska klubben gillar vad de ser och erbjuder honom ett tvåårskontrakt. Björn Anklew har blivit fotbollsspelare på heltid.
Vi visste om hans målfarlighet. Men han visade också att han var beredd att jobba hårt och att han klarade av den defensiva biten. Och som människa, där passade han definitivt in. Men han var inte vår första pusselbit och det var inte självklart att vi skulle satsa på honom på direkten. Jag trodde nog inte att han skulla komma in i det så fort som han gjorde, säger tränaren Janne Andersson, som vid den här tiden var B-lagstränare.
Örjans Vall den 9 maj 2004. Halmstad mot Landskrona. Sharbel Touma kliver av planen efter en timmas spel och Björn Anklew får göra allsvensk debut. Det är en sanslöst underhållande match. Importen från Nyköping sätter punkt för tillställningen genom att göra 53 i den näst sista minuten. Efteråt skriver Expressens krönikör Hans Linné att Björn Anklew var allra roligast i en rolig match. Han kallar honom för en trevlig bekantskap.
Vi ledde med 40 när jag fick hoppa in. Det kändes väldigt lugnt. En kvart senare stod det 43 och då kom tankarna, det kan jag ju säga. Jag missade en riktigt bra chans också. Vad hade hänt om vi hade tappat det där sedan jag kommit in på planen? Det betydde väldigt mycket för mig att få avgöra matchen. Jag kände att jag verkligen hade någonting i allsvenskan att göra.
Emma Börjesson berättar att hon en gång frågade Björn om han inte skulle ge fotbollen en ordentlig chans, för att se hur långt han kunde nå. Björn muttrade någonting om att det inte skulle vara värt mödan om det ändå inte blev något. Själv säger han att han aldrig drömt om allsvenskan, att han aldrig varit särskilt intresserad.
När jag kom till Halmstad visste jag vilka Magnus Svensson och Mikael Nilsson var. Jag hade förstås hört talas om Sharbel Touma, men när någon frågade mig efter en träning om Shabbe hade varit med så hade jag ingen aning. Jag visste inte hur han såg ut.
Veckorna innan den första träningen, före det att HBK till slut kommer med kontraktsförslaget håller sig Björn lugn. Ingen kan märka på honom att han står inför sitt livs chans.
Jag ville inte hoppas för mycket för det hade kanske blivit svårt att motivera sig för andra saker om det inte hade blivit något. Jag försöker att inte bygga upp några jättebilder. Men självklart har jag mål.
Mikael Nilsson och hans fru bor nästan grannar med Emma och Björn. De fyra blir snabbt kompisar. När Björn Anklew kommer med i A-laget på allvar är han själv glatt överraskad. Det är ingenting han räknat med redan det första året i allsvenskan. Men Mikael Nilsson frågar Björn varför inte han skulle spela från start redan nu. Halmstad har ju plockat hit honom för att de tror på honom. Micke borde veta. Han har själv hämtats från de lägre divisionerna och gjort en kometkarriär i klubben.
Den 23 augusti gör Björn sin första match från start i allsvenskan. Mot Sundsvall hemma. HBK vinner med 10 och Björn spelar hela matchen.
Janne Andersson sa till mig flera dagar innan, så att jag skulle kunna förbereda mig. Jag skulle spela högerytter och hade bara gjort en enda träning där på hela säsongen. Men jag kände absolut ingen press. Janne sa redan innan Sundsvallsmatchen att jag skulle spela från start nästa match också. Jag visste att jag inte skulle behöva dribbla av fyra stycken och skjuta mål i krysset för att få fortsätta.
Helt plötsligt är Björn Anklew ordinarie i ett lag som är på väg att vinna allsvenskan.
Första inhoppen, då kunde man känna en enorm glädje när man insåg att man faktiskt spelade i allsvenskan. Nu tänker jag inte på det. Men så här i efterhand är det lite häftigt. Nu spelar jag med killar som jag själv har suttit och skrikit åt på puben. Spring då för helvete!. Ha, ha.
Björn och Emma trivs i Halmstad redan från början. Socialt går det som en dans. Mikael Nilsson och hans fru kommer över titt som tätt. Markus Rosenberg och Björn har hårda duster på Pro Evolution Soccer 4. De spelar oftast tillsammans, i samma lag. Björn säger att Mackan är så dålig förlorare att de inte kan möta varandra.
I Nyköping hände det att Björn och hockeyspelaren Antti Koponen spelade gitarr och sjöng på dop och andra fester. Gitarren är central även i Halmstad och i Magnus Andersson hittar han en ny musikkompis. Med Per Texas Johansson, Emil Jensen och Markus Rosenberg spelar han poker. Med andra lagkompisar tar han sig ut på golfbanorna och jobbar på sitt handicap.
Halmstad är större än Nyköping, men det finns ändå ett torg och en storgata. Alla jag umgås med bor i närheten. Det blir bättre sammanhållning i en småstad. Vi kan ringa varandra och ses på stan för en fika fem minuter senare. Det är skönt att inte behöva hålla på och planera.
Mot Hammarby på Söderstadion får Björn Anklew vara med om sitt livs häftigaste fotbollsupplevelse. Han har landslagsbacken Alexander Östlund emot sig och Björn gör en bra match.
Det var 15 000 tokiga Stockholmare i en bunker. Det var ett jäkla liv på min kant, det går inte att beskriva. Jag kunde inte höra vad backen sa.
Men i mitten av oktober hamnar han utanför startelvan igen. En lång säsong har tärt på krafterna. Björn är inte van vid att träna så hårt och så mycket.
Kroppen säger att säsongen är slut nu. Men nu väntar Royal League och även om jag behöver ett break är det bara att köra på. Vi får ett längre uppehåll i december i stället. Vi ska upp till Nyköping och så ska vi nog hälsa på Micke i Southampton. Thailand hade inte varit fel, men Emma har ju skolan att tänka på.
Så jobbar vi med nyheter